Jag var tvungen att lämna tillbaka en bok på biblioteket idag och eftersom att jag slutade så tidigt så var det ju just my luck att biblioteket öppar 10:00 alla dagar... utom tisdagar då det inte öppnar förrän 12:00. Så det var bara till å vänta. Som tur väl var träffade jag Joey och Michaela och fick lite sällskap inne på Wayne's. Najsing :) Hungrig och sötsugen var jag så det blev en kladdkaka där - fast jag visst egentligen att den inte är super. Det är ... bara choklad. Lite väl mycket faktiskt. Dessutom knastrar sockret i tänderna. Jag har alltså fyllt min sockerkvot för en hel vecka -.-

Fastän den var dyr så är jag glad - vem kan låta bli när man hör så go' musik?



Vad dansar du till?

Det var dans bort i vägen på lördagsnatten
över nejden gick låten av spelet och skratten,
det var tjoh! det var hopp! det var hej!
Nils Utterman, token och spelmansfanten,
han satt med sitt bälgspel vid landsvägskanten,
för dudeli! dudeli! dej!

Där var Bolla, den präktiga Takeneflickan,
hon är fager och fin, men har intet i fickan,
hon är gäcksam och skojsam och käck.
Där var Kersti, den trotsiga, vandrande, vilda,
där var Finnbacka-Britta och Kajsa och Tilda
och den snudiga Marja i Bäck.

Idag har jag bara en lektion och det är samhällskunskap - så det är alltså där jag sitter. Känns lite tungt att behöva släpa runt på datorn när man bara ska ha just en lektion, men visst.. värre I-landsproblem finns det faktiskt. På grund av en fruktansvärd huvudvärk blir det inte så mycket skrivet. Koncentrationen ligger liksom inte riktigt på topp - vilket är synd för idag vore den ultimata dagen att kunna jobba på. Det är nämligen arbetsro i vårt klassrum för en gångs skull. Ingen som chockar genom att helt plötsligt sätta på Guns 'n' roses på hög volym, ingen som bryter ut i sång och delar med sig av någon ABBA-hit (även om det är ganska underhållande och gör en på bra humör..) och ingen som bara sitter och pratar oavbrutet och inte tillåter oss andra att få ens tre tysta sekunder i rad.

Istället blev det Buffy.


I brist på bilder bjuder jag på en: vägg!

Idag var min älskling kvar hos mig istället för att åka hem igår .. och söt som han är följde han med mig till skolan. <3 På min lunch tog vi en snabb liten runda på stan där jag hittade en ny väska och han köpte en ny kameraväska. Sen åkte vi vidare till Lyckeby och åt på Matkult - riktigt gott och riktigt dyrt. Kittydyrt iallafall. Vi tog även en sväng till Elgiganten där han inte kunde låta bli att köpa ett nytt objektiv till mig. Antar att det var lite av en förlovningspresent (ett år på onsdag!). Jag har redan gett honom hans present. En Global-kniv till, han fick ju tre när han fyllde år förra året. Samling, maha.

Flera timmar senare för mig och en centimeter längre ner för er fortsätter jag att skriva. Hej hej. Nu är middag och slappande avklarat så nu återstår knappt en timme av sköna härliga suveräna: ingenting! :) Det är förvånansvärt skönt att göra absolut ingenting bara man är i rätt sällskap. Är jag själv brukar jag bli knäpp av det, men när jag är med Simon spelar det ingen roll om jag så måste diska!  - Det känns bra ändå.

Men nu ska jag försöka ta vara på tiden lite bättre.
Hej hopp!

Ni har väl inte glömt att ställa fram klockan en timme? Jag har glömt att ställa fram eller tillbaka klockan fyra gånger i rad men nu äntligen är jag inte en av dom längre! Jag vet inte vilket jag har tyckt varit värst - att komma en timme för sent i tron om att man är i tid.. eller att sitta någonstans och uggla i en timme allena eftersom att man helt missat det åt andra hållet. Man jagar gärna upp sig och blir sur på personen man väntar på för att denne inte kom, seeen fattar man.

Klockan är 08.30, Simon kommer om två timmar - vilket innebär att vi iallafall får spendera 21,5 timmar tillsammans den här helgen. Får göra vad jag kan för att göra det så bra som möjligt, men just nu är det frukost.

Eftersom att morgonen är så vanlig får jag väl bjuda på en konstig bild för att jämna ut det lite. Har ingen aning om vad jag gör med fingrarna, men det var säkert bra för att visa en poäng eller något xD

Morning,
Den här helgen känns väldigt konstig eftersom att jag har fått spendera den.. well, själv. Även småsaker som att titta på Så ska det låta allena kändes rätt värdelöst. Inte riktigt samma sak om det inte sitter någon och försöker äga mig i titelmatchen. (Visserligen är det oftast jag som vinner.. men ändå.) Min käre far försökte ta över den rollen istället, men det var inte riktigt samma sak va?

Vet ni vad? Jag känner för att sätta mig här och skriva igen. Har känt att det kliar i fingrarna när jag inte får skriva vad jag vill även om det jag skriver sällan viktigt eller har någon som helst mening - okej, vissa undantag. Men idag vill jag faktiskt skriva om något som är viktigt. Här är vad jag läste i DN tidigare imorse:



Vad Dawit Isaak gjort var att skriva i en eritreansk tidning att landet skulle behöva en demokrati. Jag undrar visserligen varför det här inte uppmärksammats förrän efter en sisådär 7 - 8 år, men oavsett så är det hemskt.

Gör som jag, skriv på namninsamlingen för ett upprop!

Den här helgen har mest innehållit bråk, skrik och en hel del tårar. Jag skulle utan tvekan klassificera den som värdelös. När helgen tog slut tog den även med sig det sista av den trygghet jag trodde att jag hade.

Eftersom att jag trodde att jag kunde stoppa vad jag trodde väntade, kastade jag mig på tåget en söndagskväll ner till Lund - utan varken lov eller pengar. Till min stora besvikelse blev saker och ting bara värre och när jag kom hem väntade bannord och indragna pengar. Så nu sitter jag här; fattig och ledsen men framförallt ensam...

På grund av förstört liv kommer bloggen hamna längre ner på listan.
Vi hörs när vi hörs.

Jag läste någonstans för länge sedan att man måste vara sin egen bästa vän för att kunna vara någon annans. Hur skulle man gå till väga för att bli det då? Man skulle lära känna sig själv, vilket i mina ögon verkade lite new age och flummigt. Man skulle även börja göra saker själv som till exempel gå på stan, gå på bio eller ta en solofika. Visst, det är inte samma upplevelse att gå på bio själv - det är en helt annan upplevelse som, jag efter att ha provat vill hålla med författaren om, är bra för alla. Att göra saker själv är vad som krävs för att öka självkänsla och självförtroende. Det är lätt att påstå att man han bra självförtroende bland vänner och familj. Men om man inte har det när man är själv.. är det inte gruppförtroende man har då?

Idag har vi varit i stallet med klassen. Det blev ridlektion för hela slanten. Vi var två personer på en häst och till en början skulle de som hade lite hästvana leda runt de andra som inte hade lika mycket erfarenhet. Jag fick leda en supergosig liten häst som visst hette Nasse och på hans rygg befann sig Martha. Hon hade inte ridit förut, men det trodde jag för hon var riktigt duktig för att vara nybörjare minsann =)

Efter slalomövningar och lite trav var halva tiden över och det var vår tur att rida. Yay. Även om min häst var i allra segaste laget med galoppen så var det jättemysigt att rida igen. Det var ju hela fyra år sedan jag satt på hästryggen sist - men jag insåg att det var som att lära sig cykla. Det mesta kom tillbaka rätt fort. En del beröm från ridläraren (jag har haft henne innan minsann, kära lilla Hannah) satt inte helt fel heller. Jag var trött och nöjd när lektionen var slut och jag hade nästan glömt bort helt varför jag slutat från första början. Jag kom på varför när jag väl kommit hem och duschat av mig. Jag slutade på grund av att ett ex:s träning sträckte sig över hela veckan utom tisdagar och torsdagar så jag såg till att vara ledig då. Tjejer, sluta aldrig med vad ni älskar att göra pga av en kille xP Han kan ju trappa ner på träningen han också om det nu är så viktigt.

Matteprov idag! Och jag hoppas innerligt att jag klarade det. Så mycket tid som jag lade ner på att lära mig kvadreringsregler, konjugatregler och andragradsekvationer så förtjänar jag att klara det, helt klart.

Vi hade på tal om något helt annat som nog inte har med fisk att göra, så hade vi två gästföreläsare från BTH hos oss och de pratade om hur det var att läsa engelska på högskolenivå och så vidare. De berättade om vilka olika yrken man kunde söka sig till och vad man ska ha engelskan till i största allmänhet. Föreläsningen var underhållande ibland, men samtidigt kunde jag inte låta bli att fundera varför vi och ettorna var tvungna att sitta och lyssna på det nu. Är det inte bättre att vi får höra det nästa år (i trean) när vi faktiskt kanske råkar bry oss lite mer?

Dessutom bytte den föreläsande läraren dialekt ibland fastän han pratade om hur viktig uttalsläran var. Nu menar jag inte när han försökte driva med amerikanska eller kanadensiska - han bara gjorde det ändå. Hihi.

Imorgon är det ridning med klassen som står på schemat för eftermiddagen! Hur kul ska inte det bli? Way.

Vad gör ni när ni måste pigga upp er själva men egentligen inte känner för att göra någonting? Jag har tusen olika saker jag gör beroende på vilken slags nedstämdhet jag lider av. Idag lider jag av stress, tristess och lite ensamhet. Jag vet inte om jag borde erkänna det, men såhär är det: jag sätter på en dansbandsskiva (i det här fallet Sommarpärlan). Sen lutar jag mig tillbaka och låter musikerna göra jobbet.

Det är faktiskt omöjligt att vara nedstämd i en evighet då. Förr eller senare tar man till ton, dans eller varför inte en härlig dagdröm som bara kommer hux flux ;)

Det finns såklart andra klassiker som gör en glad, men de sparar jag till en annan gång. ♥


En inte så glad Kitty under pågående egenterapisession. ^^

Det har blivit en liten shoppingrunda ja, och här är resultatet.


Halsband från Lindex, 99:-


Vita vantar med knappar, Lindex för 69, 50:-

Och såklart köpte jag även... skor!
Hittade det här supersöta paret på Skofynd för 720:-

Idag är någonting konstigt - på ett bra sätt.
Jag vaknade till tonerna av De sista ljuva åren och när låten var slut var även alla spår av huvudvärk borta. Jag gick ner för trappan, såg reklam för pelargoner och blev ännu gladare. Flingorna visade sig vara slut ... så jag passade på att bli ännu gladare över det faktum att jag nu hade en ursäkt att äta något godare. När solen snällt bländade mig under min solofrukost spelades ännu en dansbandsklassiker och jag skrämde mig själv lite genom att inse att jag kunde texten. Oavsett om det var Lars-Pers eller Claes-Werners så höll mitt glada humör i sig.

Ute sjöng fåglar, pratade mysiga gamla tanter och till och med den annars så vresiga busschauffören var go' och gla' idag.

Bara ett ord för det här: Vår!

Ett par (två par faktiskt) av gårdagens bilder innan jag fått chans att redigera dom.
Hej å hå.

Dagen har hittills sett ut på följande sätt:
Simon och jag tog bussen in till stan imorse och det var som vanligt det sista jag får se av honom på en vecka (vilket, bara så ni vet, suger lika mycket varje gång). Sedan promenerade jag till simhallen där vi 08:20 skulle ha livräddning och simning med gympaläraren på vår samhällskunskapstid. Jag var superduktig på mitt funktionärs- och tidtagarjobb minsann. Fick dock ett litet land-dopp eftersom att någon mysig person bestämde sig för att hoppa preciiis där.

Nu är Livräddning, Psykologi och Historia avklarat och kvar har vi Svenska och Programhantering. Tack och lov för en rolig lektion idag iallafall.

Jag är så trött på svenskars dåliga fantasi (och engelska..). Här följer några översättningar från engelska jag stött på bara på de sista dagarna.

MUSIK:
You raise me up - Du reser mig upp
(Kustradion 105,0)

FILM:
He's just not that into you - Dumpa honom

Swingers - Du, var är brudarna?

No man's land - Biltjuvarna, snodd på 29 sekunder

The Thing - Fantomen från Mars

The world's fastest Indian - Citronträd och motorolja

Sist men inte minst:
Blue Heaven - Hur jag lärde en FBI-agent dansa marengo.

"You played your game very well, Mr Bond..."

När facebook äntligen började kännas bekvämt och väl igenkänt... ja, då byter man look. Typiskt. Men det fick mig att läsa hitta lite nya roliga grupper att fundera över och såklart hittade jag snygga kort att kommentera. Hur som helst, grupper var det. Favoriten att fundera över just nu är: vi som skiter fullständigt i att Victoria och Daniel ska gifta sig.

Då är min fråga: om man nu är fullständigt ointresserad av detta event, varför bemödar man sig med att gå med i en anti-grupp? Det om något tyder ju på engagemang - visserigen ett relativt icke erkänt sådant, men ändå.. engagemang. Det finns grovt sorterat fem sorters människor som har någon som helst koppling till bröllopet.

De som innerligt bryr sig:
I den här kategorin stoppar vi in alla från Kungen och själva brudgummen till faster Agda 86 som lever för att läsa Svensk Damtidning. Kungen bryr sig för att han måste, brudgummen för att han råkar vara djupt involverad och faster för att hon inte har så mycket annat att faktiskt bry sig om då hon inte kommer ihåg namnen på sina barnbarn, om det inte visar sig vara så att de heter Victoria, Madelene och Carl-Filip (oavsett hur han stavar det).

De som bryr sig lite för mycket:
Stryk reportrar och paparazzis, de bryr sig inte egentigen. I den här kategorin stoppar vi in en yngre version av tidigare nämnda Agda. Det kan vara både män och kvinnor då ett fantatiskt intresse av både kronprinsessan och bondpojken kan vara möjligt. Var det inte någon som förföljde Evert Taube i över ett decennium? Kan ha varit flera - men oavsett - Evert Taube!? Då ser ju till och med Daniel intressant ut i jämförelse.

De som har ett satiriskt intresse:
Vanligtvis uttalar de sig högt och tydligt, gärna snorkigt och/eller överdrivet spydigt, om hur mycket de är emot bröllopet och de är såklart även emot alla andras intresse av det. Bondpojk hit och skandal dit. De går ofta med i grupper som delar deras uppfattning, årets fluga heter facebook-grupper. Där stannar de tills vågen är slut. Under nedtrappningen hittar de även andra grupper att gå med i som rör ämnen i stil med: Vi som verkligen inte bryr oss om att Margareta bar rödprickigt på Ingos begravning eller varför inte Vi som inte har något intresse av att höra skvaller om Ulla-Brittas oäkta barn Karl (8), Per (10) och Sven (12) som bor i Småland under täcknamnen Kalle, Pelle och Svenne. Kort sagt, där finns ett intresse... de vill ha reda på mer, men helst genom att använda något som kan liknas vid misslyckad omvänd psykologi.

De som har ett lätt småländskt intresse:
Hetsar gärna upp sig över frågan om vem som betalar bröllopet; hovet, folket eller kungen ur egen ficka? De skriver även insändare till tidningar oavsett om det är BLT, Sydöstran, DN eller varför inte bara bybladet Hurva Nytt. Arga brev formuleras i huvudet, men skickas dock aldrig iväg eftersom att frimärken nu kostar 5:50:- istället för de vanliga 5:-. Frågan ställs även hur mycket man bör lägga på kuvertet?

De som inte har något intresse:
Tyvärr vet jag inte vilka de är, för de pratar inte om det.

Det blev ingen andra catch-up om hur föreläsningarna var igår.. men det kan bero på att det var as good as it got. Just nu sitter jag i älsklingens säng i Lund och väntar på att han ska komma hem. Jag har husfruat mig halva dagen och gjort mitt bästa för att pyssla om honom - han är nämligen lite sjuk. Stackars. Så jag har städat så det stod härliga till, även om det inte var så speciellt härligt någonstans om jag ska vara ärlig. Fint blev det iallafall och nöjd är jag.

Undrar när han kommer hem? Det borde vara någon gång innan tre om inte minnet sviker.

Idag har jag läst ut boken jag inhandlat igår; I en annan del av Bromma av Martina Haag. Jag älskar att läsa hennes böcker, man blir glad av dem, dessutom stressar hon åt mig ^^ så att jag inte behöver göra det själv. Toppenläsning. Visst, den gick inte riktigt i samma stil som de andra; "Hemma hos Martina" och "Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra)". För er som sett filmen men inte läst boken ... tja, det är ju din förlust. Den är inte alls lika bra. -.-

Nej, jag tror att jag ska ta och försöka hinna med lite mer skolarbete innan Simon kommer hem och tycker att allting är jobbigt. Bäst att passa på när man är på bra humör liksom. Tjingeling! 

Hej!
Är i Lund idag med klassen (+ typ 4 NTI:are)
Just nu sitter jag i ett fönster på BMC och tar det lugnt efter den första föreläsningen. Den handlade om audiologi och jag måste säga att jag verkligen gillade föreläsarens stil. Han var glad, varierad och skämtade en del samtidigt som han faktiskt fick mig att komma ihåg vad han försökt förklara för mig om örat och hur det fungerar - i korta drag såklart, vi hade bara 45 minuter.

Han var en härlig prick som dissade allting som inte gick att relatera till örat och av det som gick ... det dissade han ändå eftersom att det inte på långa vägar var lika bra som örat. För övrigt tyckte han att öron var mycket vackra.

Efter föreläsningen satte jag mig alltså utanför och fotade lite genom ett småsmutsigt fönster när det plötsligt kommer fram en kille och en tjej utrustade med kamera och mikrofon. De frågade om de fick intervjua mig lite, och jaa, det kunde de ju få göra. De började ställa frågor om hur det var att studera i Skåne och vad jag tycker om det mångkulturella landskapet. Hehe, tjaa... jag går ju fortfarande i tvåan på gymnasiet.. i Karlskrona. Inte på universitetet i Lund. Men jag svarade glatt på vad jag kunde (på skånska...) och förklarade rätt kasst vad jag tyckte om mångkulturella samhällen (på typ småländska) och beskrev påhittade brister i skånes kollektivtrafik (på en helt egen dialekt) och tillsist tackade jag för mig (på något som iallafall lutade åt stockholmska).

Jag hade roligt iallafall - men jag hoppas nog att ingen får se det där xD

Igår hittade jag 20 kronor på marken och jag borde vetat att sådan tur inte håller i sig för alltid - eller ens två dagar i rad.

Imorse vaknade jag ~ 15 minuter innan bussen skulle gå och på den tiden skulle jag alltså upp, klä på mig, sminka mig (vilket resulterar i att jag ser ut som en luffare) och packa och såklart även ta mig till hållplatsen. (Tack gode gud att den ligger så nära). Väl där såg jag bussen komma och kunde först inte hitta plånboken i väskan, när jag efter mycket om och men äntligen lyckades ta mig till steget när jag har busskortet i handen... så fungerade det inte. Ombord på bussen somnade en gammal man på min axel och skrämde mig litegrann. När jag går av bussen i stan trampar jag snett och får gå med min vilt bultande fot till skolan och läraren på första lektionen visar sig vara sjuk.

Datorn vägrar samarbeta, huvudvärken kommer men skolan lämnar inte ut huvudvärkstabletter längre, behöver något med socker men kiosktanten har rymt som vanligt, mer huvudvärk, mer att göra på mindre tid och avslutningsvis mer huvudvärk än jag från början ens trodde var möjligt. Varför får man inte dela ut alvedon på den här skolan?!

Nåja, mitt egna visdomsord:
oavsett hur dåligt något går, kan det aldrig gå sämre än sämst.

Hemma igen och klockan är inte ens ett ännu, det är obeskrivligt skönt. Jag tänker ta det lugnt en liten stund innan jag börjar skriva på mitt tal till svenskan. En lysande plan i min mening. Just nu ligger jag bara i sängen och njuter av att titta upp i taket utan att behöva stressa :) Så borde det vara oftare! Ge mig sommarlov.


Världens bästa webcam? Naah ^^

Det är tisdag idag och efter en hel del kämpande och minst lika mycket egen-peptalk kravlade jag mig upp ur sängen. Det kändes obeskrivligt motigt och först efter att jag börjar göra mig iordning förstod jag varför. Jag hade vaknat till och fått syn på klockan - den visade halv nio (vilket är rätt mycket jaa). Problemet är bara att den måste ha stannat där igårkväll för klockan var inte mer än fem. Jag är som jag är; vilket innebär att jag inte kan gå och lägga mig igen om jag väl har gått upp och något sånär piggnat till -.-

Det blev lite Guitar Hero i gryningen följt av vilt trummande med två tomma Lokaflaskor innan jag kom på att jag kanske skulle använda tiden till något nyttigt. Givetvis ändrade jag mig genast igen och har därför suttit och lagt pussel och tittat i skolkatalogen istället. Nu är det dags att fixa till sig på riktigt. (hoppas jag)


Man skulle vara som Pigge, han kan minsann somna var som helst, när som helst.

Jag har använt min måndag till att tänka lite extra.

Igår gick en släkting till mig bort i cancer. Det gick fruktansvärt fort från det att hon blev sjuk tills igår. Själv hängde jag inte med alls, förstod ingenting. När mamma och pappa berättade det igår kändes det konstigt. Jag suckade och sa ingenting bättre än "fan".

Där så svårt att veta vad man ska säga.. men lika svårt att veta vad man vill höra.

Idag slog det mig vad som berättades för mig igår. Massvis med känslor som ingen riktigt ville komma fram och ta tag i mig. Det slutade med att tankarna gick på högvarv hela dagen och egentligen precis har börjat stanna av. Jag tänker att om man älskar någon ska man säga det.. illa kvickt. Förut letade jag gärna efter det perfekta tillfället för varje sak jag ville säga, men det tog inte lång tid innan jag insåg att det inte finns något tillfälle som är lika perfekt som när man bara för höra att man är älskad, även om det är mer eller mindre uppskattat just då beroende på omständigheterna.

Vi har nu varit på teater med skolan.

Innan föreställningen varnade en kvinna oss för att det kunde vara stötande scener och liknande och att det då var tillåtet att gå ut i vestibulen och ta en paus från uppvisningen en stund innan man kom tillbaka. Pjäsen inleds med att tre män står stilla på scenen. En av dem hållandes en pistol. Han skakar en stund innan han går ner till en säng där det ligger en kvinna. Han sätter pistolen mot hennes huvud, tappar den, har sex och går. Man hade ju kunnat tänka sig att en pjäs som inleds med pistoler och sex hade kunnat vara lite mer actionfylld.. men icke! Allting gick i slowmotion och konstpauserna var oändligt många och långa.

Jag förstod verkligen inte mycket av vad som hände. Dock vet jag att det gick ut på att visa hur dåligt det är med droger - de miste nämligen sin son pga det osv.

Men seriöst:
En kvinna släpar sig över ett bord och försöker få sin man att vilja ha sex med henne, dock slutar det med att han ändå bara sätter sig i sängen och ... "har egensex" som syster Rosa hade sagt. De svär och skriker och dricker vin med en vitklädd Judas Iskariot. Till slut får man reda på vad som hände barnet och det var grymt deprimerande, mer skrik och sen applåder... "applåder". Vad applåderade du för? Det tog slut.

Kort sagt måste jag få tillägga att det här var en av de ... minst bästa teaterpjäser jag någonsin gått på. Pfft.

Aah, jag älskar doften av svett på morgonen. Eller okej, det gör jag inte. Vem gör det? Oavsett vems fetisch det är så var det just den doften som nästan slog omkull mig när jag gick ombord på bussen imorse. Då har jag ändå två flitigt handbollstränande bröder så man kan ju tänka sig att jag skulle vara härdad. Vad var det som doftade då? Ingen som vet, ingen som vet. Men vad jag vet är att doften satt kvar hela resan inte blev lättare att uthärda. När jag sedan fick komma av och andas in den friska doften av avgaser blev jag glad igen - air, oh sweet air!

Såhär kan jag dela med mig av att jag ser ut när jag bygger med klossar.


Jag och det fina tornet jag och Simon byggt. Noah rev det såklart :)

Igår var vi hos Simons mormor för att fira hans ena morbror tillsammans med ... tja, fler släktingar. Det var faktiskt riktigt roligt även om det kanske inte låter så. Jag fick lära mig nya ord så som: ... kanalfågel. Om vi hoppar till slutet så blev det melodifestival, men eftersom att jag gjort mitt bästa för att bojkotta årets melodifestival då jag är besviken på deltagarna så satt jag bestämt kvar vid bordet med Ulrika och diskuterade njurar, baljor och mustascher.

Idag var vi ute på restaurang (Mont Matre) och det blev pizza för hela slanten för min del. Dock orkade jag inte äta upp hela utan bara halva. Hovmästaren frågar då om han ska ta och lägga resten i en låda så jag kan ta med det hem.

- Nej, tack det behövs inte.
- Men vi gör det, ingen fara.
- Tack, det är bra. Jag vill inte ha.
- ... vaddå vill inte ha?
- Ehm, hehe.

Han kommer senare med pizzan i en låda och jag kan inte annat än att tacka så mycket för den och sen ge den till Simons syster som tydligen tyckte att pizza minsann inte skulle slängas. God bless her haha.

På tal om något annat - hur i h-vete är det meningen att jag ska kunna få något gjort på den här ihopfällbara brevpressen nätverksteknikern envisas med att kalla dator? Jag använder den faktiskt mest till att räta ut skrynkliga papper eller till att värma fingrarna på eftersom att jag mest sitter med den i knät och frustrerat tittar på hur den stänger av sig eller låser sig om vartannat.

Eftersom att undersidan är varm rekommenderar jag er att använda den till att ta ur skrynklor ur en t-shirt under natten. Fungerar även utmärkt vid sidan av en tunn tekopp; användningsområde = håll vattnet någorlunda ljummet. OBS, smälter även hårda kolor till utmärkt tuggkonsistens!

För er som inte har provat att ha den i fotändan av sängen för att värma tårna; prova!

Fungerar dock inte att:
- skriva
- spela
- surfa
- chatta
- redigera bilder
- lyssna på musik

Det har tagit mig 43 minuter att färdigställa det här inlägget...

Naturkunskapsprovet gick bra! - Vem hade väntat sig det? Nej, just det... inte jag heller.

På matten satt jag mest och målade små kryss på ett rutat papper och hade förhållande-diskussionen Allan med Jade. Förståelse! <3 Efter det var det till att ta sig över stan ner till Lok&Motion för att ha Power Pump. Jaha? Och vad är det då? Det inkluderar stång, vikter och träningsvärk. Bättre än så kan man inte förklara det. Efteråt var jag trött minsann, trappan (som förövrigt lutade neråt from where I was standing) var galet jobbig. Bara det...

Just nu är det det lilla sista på hemtentan i religion b som skrivs och sedan blir det lite småpryttlar som ska fixas innan jag förbereder mig mentalt för en fri fredagskväll imorgon samt en lika fri helg. Den första på länge, så jag vet inte om jag kommer att kunna njuta av den eller om jag kommer att bli rastlös och förtvivlad. Tjugi' spänn på det sistnämnda -.-

Lille Pigge vs handboll

Jag har en känsla av att bollen vann eftersom att den är ganska hårt ignorerad just nu.

Nu har jag suttit och pluggat på Naturkunskapen i ungefär en timme och kommit fram till att det är bland det tråkigaste jag gjort på hela veckan - visst, det är bara tisdag men än sen?

Innan jag ger mig i kast med att läsa in förkortningar och annat onödigt ska jag ta och kika på Nobody puts Baby in a corner. Ja, Dirty Dancing alltså. Vem tröttnar på den?

1. Tryck på play
2. Lyssna
3. Höj volymen
4. Upprepa vid behov

"Det kunde ju varit värre"

Ja, det är då allas svar på vilket problem som helst.
Men om man har ett problem eller en situation som man tycker är helt fruktansvärt jobbig så spelar det ingen större roll om barnen i Sudan svälter och minsann aldrig ens skulle komma i närheten av att vara i din lyxiga situation. Det argumentet leder kanske till att man tycker lite synd om de hungriga barnen, men det mildrar ju inga som helst omständigheter eller ens ett uns av din nedstämdhet.

"Ni får göra det bästa av det"

Det kan man tydligen också säga för att variera sig litegrann, men då undrar jag genast - hur man gör då? När man är ledsen, eller av någon anledning gjort sig förtjänt av att höra den utslitna repliken, så är det ju så att man inte alls kan se hur man ska göra just "det bästa av det". Det är höjden av onödighet att komma och säga den frustrerande meningen i ansiktet på någon som faktiskt valt att rådfråga just dig när han eller hon sitter fast.    -.-

"Du får se det från den ljusa sidan..."
... som är? Monotont visslande på Monty Python-hits gör ingen speciell skillnad. Man hade ju inte varit ledsen från första början om man hade kunnat titta på den där omtalade ljusa sidan. Allra bäst är det när de som langar repliken faktiskt inte har någon fortsättning och ger exempel på vad som finns på den ljusa sidan eller ens ger dig sidnumret till indexbläddring.

"Jag förstår hur du känner, men..."
Prova att stå framför någon med bara ett ben och säg det en gång till. Hur förstår du hur det känns om du har två? Har du bundit bak det ena benet med ett hopprep i en kvart? Eller satt dig in i en astmatikers situation genom att andas två minuter genom ett sugrör från McDonald's? Pfft...

"Det är inte du, det är jag"
Nej, men seriöst - vem använder en sån replik?

Lördagens akter höll inte alls måttet om man jämför med de vi fick se igår. Det var ös på scenen och "röj" på golvet. Jag aktade mig från det där såkallade röjet, men trots det fick jag en rejäl armbåge mitt i ögat. Fortfarande lite ömt, men nu ser jag iallafall igen.

Jag hade tänkt dela med mig av ett par bilder från kvällen iallafall. Det blev inte så många på grund av den där lilla armbågsincidenten, men håll till godo.

Ni kan även ta och lyssna på ett par låtar från med 7 Seconds Gone från Musik Direkt här:
Cherish the moment
My reason

7 Seconds Gone












Deviation

Goder afton,

Nyss hemkommen från stan där jag och Iza var på Musik Direkt och hejade på min älskling. Jag slapp ta till mina hejaramsor eftersom att han trots det gick vidare - och inte bara med ett band! 7 Seconds Gone gick alltså vidare, men även Roadkill 66! Även Philip och Deviation gick vidare - vilket gjorde det hela ännu najsigare.

Imorgon kommer jag nog att lägga upp lite bilder från kvällen och ge er lite mer text att läsa. Men just nu är det till att ta sikte på sängen - trött som en gnu.

Godnatt!

Är det någon mer än jag som har helt otroligt svårt att få något gjort om man har för mycket att göra? Jag står här och stampar frustrerat över att ingenting fungerar, ingenting blir gjort och över att ingenting kan göra så att jag kan ta igen all den sömn jag missat över en massa världsliga skoluppgifter.

Inte nog med att man tappat lusten att gå till skolan, man tappar ju lusten att göra något som helst annat också. Man kan inte få energin att räcka till allting, oavsett hur många lektioner i kostlära man tvingas på. Dessutom är det omöjligt att slappna av och lätta på stressen, trots flera veckors stresshanteringslektioner, när man bollar två hemtentor och har flera stundande prov inom snar framtid. Dessutom ska man hinna göra en massa andra uppgifter som kanske inte kommer på något prov men som likväl måste göras klara och lämnas in.

En sak är säker: jag kommer att bli riktigt sjuk snart   -.-