Aah, jag älskar doften av svett på morgonen. Eller okej, det gör jag inte. Vem gör det? Oavsett vems fetisch det är så var det just den doften som nästan slog omkull mig när jag gick ombord på bussen imorse. Då har jag ändå två flitigt handbollstränande bröder så man kan ju tänka sig att jag skulle vara härdad. Vad var det som doftade då? Ingen som vet, ingen som vet. Men vad jag vet är att doften satt kvar hela resan inte blev lättare att uthärda. När jag sedan fick komma av och andas in den friska doften av avgaser blev jag glad igen - air, oh sweet air!