Det kommer in en kvinna som talar i telefon.

- Men sluta nu, man ska inte kasta skit i glashus.

Nej, jag antar att hon tycker att fönsterputsning är tråkigt.

Men hallå?

Jag ansvarar bland annat för all utgående post från alla företag i byggnaden. De kommer ner med vad de vill ha skickat och jag portostämplar och har mig. Nyss kom det ner en man från ett företag med en riktigt tjock bunte brev han ville ha ivägskickade. Jag var helt koncentrerad på att hjälpa en kvinna på telefon och lade inte märke till att han kom in genom dörren. Han gick då fram till receptionsdisken, kastade posten i huvudet på mig, såg nöjd ut och gick utan ett ord. Där satt jag med luren i handen och stirrade.

Vilka praktexemplar det finns alltså.

Sjukt udda att det förra inlägget kom 1½ gång. En gång med bild och en gång utan. Jaja, en piss i Mississississippi.

Knubbiga små händer jag ser ut att ha förresten. Fint.

Snart lunch. Snart lunch. Snart lunch.

Höll på att svälta ihjäl nyss så jag satte i mig en liten chokladbiskvi. Blev pigg som en lärka och började studsa upp och ner. Nackdelen med att försöka sluta äta kakor och godsaker är att man i början går på ett konstant low och man flyger verkligen i taket så fort man får i sig minsta lilla. Håller mina gener ansvariga.

Får nog tyvärr bara slänga i mig en baguette eller något som hastigast som lunch idag eftersom att jag har en hel del ärenden jag måste få gjorda på de där ynka 60 minuterna. Efter att jag slutat kommer älsklingen och hämtar mig som vanligt och då är det för sent... ja, ni får reda på mer när tiden är mogen.

And now for something completely different. Det springer runt några vilsna amerikaner här idag! Jag tycker, av någon anledning, att det är sjukt kul att höra folk tala riktig genuin amerikanska. Nu menar jag inte att de har någon speciell dialekt jag finner spännande. Bara att de faktiskt ÄR från Amerika är typ coolt nog. Lättimponerad.

But now they have gått on a fikabreak.

Inser nu, för sent, hur mycket laktos det var i chokladbiskvin. Yay.

- Feministiskt Initiativ river sitt hår rent retroaktivt.
- Rydell får sig en tankeställare. Vi har ingen Opel.

Jag älskar den här annonsen.
Får mig även att tänka på citatet:

"Men för helvete, hur fan kör han?! ... jaha, det var en kärring."

Augusti är inte ens slut än men jag har redan tryckt på mig vinterjackan!

Helt sinnesjukt, jag vet.

Men Karlskrona är så genialiskt konstruerat. Någon fick en snilleblixt back in the days och ritade gatorna med tanken: vart du än går ska du alltid kunna känna sjöbrisen! På svenska blir det alltså: Vilket håll du än går har du alltid en sjuhelsikes motvind. De missade nog att ta med i beräkningarna att det i en kuststad blåser betydligt mer än i inlandet, samt att små ställen med lä skulle kunna vara trevligt. Tio månaders storm, yes.

Okej, inte riktigt. Men idag är det snudd på riktig storm och i innercity förstärker gatornas konstruktion detta något enormt. Jag jobbar på Bryggareberget, vilket är en stor upphöjning precis vid vattnet - tror ni det blåser? När det blåser på som värst håller jag på största allvar på att lätta!

Någon liten människa här har ett fönster öppet på någon våning... så när dubbelportarna öppnas till receptionen så bildas ett så starkt tvärdrag att följande händer nu i blåsvädret: 1. Människorna fångas mellan de två portarna som i ett litet akvarium. 2. Båda dörrarna flyger upp på vid gavel och nästan kastar ut/in människorna. Lite 50/50 alltså.

Jag har provat båda två nu. Kastades in efter lunch. "Yay"

De stunder jag inte har speciellt mycket att göra på jobbet ägnar jag åt att exempelvis läsa bloggar. Jag har vissa jag alltid klickar på och andra gånger väljer jag att leta efter något nytt och spännande. Vissa av de där välföljda bloggarna vet jag inte riktigt varför jag klickar på. Det genuina intresset för vad de skriver eller i största allmänhet publicerar försvann för länge sedan. Kvar är muskelminnet som vant printar bokstäver i adressfältet. Enter.

Varför läser jag deras bloggar? Jag bryr mig inte om personerna bakom texten. Inte heller är jag fascinerad av bilderna de lägger upp, föreställande deras skor, jeans eller nyinköpta tunikor. Naturbilder som i deras mening är utsikten från balkongen där man på håll kan skymta ett träd bakom all betong och asfalt - inte heller spännande, inspirerande eller underhållande. Så jag frågar mig verkligen varför de ligger kvar som vanemässiga bokmärken?

Men Jesus.

De 23 juli - I think - skrev jag ett inlägg om ditten och datten och avslutade med en kommentar i stil med "och ikväll kommer Malte - chill!". Fattar inte ni små urkorkade småflickor att han kom hem till mig och RYDELL? Inte hem till mig för att vi skulle roa oss med att vara otrogna?

Allra mest trött är jag på dig. Jag behöver inte nämna några namn för världen snurrar ju enbart kring dig, inte sant?

Vem försöker du lura?
Det finns ingen annan än du som tror på vad du säger. Orden må vara stora, men meningen är liten. Du har kastat bort den chansen till trovärdighet du hade när du drog din femhundrade lögn. En vit lögn här och var, visst. Men resten var så svarta att de inte syns i natten. Du lurar och bedrar för att du inte tror att någon skulle stanna kvar om du bara är dig själv. Idag är jag beredd att hålla med dig. För jag kan inte heller komma på någon som skulle göra det. Vad har du blivit?

Du hade vad du ville men var inte nöjd. För oss från utsidan såg det ut som en cirkus, ett krig av känslor - men ingen, ingen sympatiserade med dig. Du kunde inte förstå varför och vände och vred på situationen. Du lade till lögner för att få dig själv att framstå som så oskyldig, som offret i dramat när du i själva verket var boven. Den långsynte, hämndlystne och, så illa dolt, svage boven. Såg du inte vad du gjorde? Du var kritiserande, svartsjuk, uppmärksamhetstörstande och hade ett så stort kontrollbehov att du sänkte fler skepp än ditt eget. Alla gör misstag, säger fel saker och blir svartsjuka - men ser var gränsen går. Det gjorde du också. Du såg, du suddade ut den och du såg dig aldrig om.

Klockan tickar och för varje sekund försvinner du längre bort. Inte konstigt att du tar varje chans att få skaka nytt liv i oron igen, men du gör det förgäves. Du är likgiltighet personifierad för mig. Konstigt vara tycks det då, att jag skriver den här texten, dedikerad till dig. Men likgiltighet för mig, för oss, verkar inte vara det för dig. Jag ger det till dig, svart på vitt - vi vill dig ingenting.

Tillbaka på jobbet.

Imorse, innan jag började, såg jag en status i vilken min gamla lärare pratar om IKEA-möbler. Jag sa att jag hoppades att han inte använde några ritningar eller bruksanvisningar - hur manligt är det liksom? Tyvärr sa han att han gjorde det och min besvikelse var total. Tsk tsk tsk.

Jag citerar mig själv när jag säger:
Det är mer spännande att bygga lite på måfå, anse att bitarna inte passar och skylla det på eventuella "made in china/russia/germany"-stämplar. Sen, som den Martin Timell man är, fixar man ju till bitarna så att de passar bättre och beskådar stolt sitt nya soffbord. Att kartongen visar en bild på en stol har inget med saken att göra.

Haha! Hittade denna bilden. Tycker den är störtskön.

"Ey! Sluta kolla på min mat!"

... men det brödet var verkligen gott.

På tal om mat, bröd och annat löst så är det snart dags för lunch. Får återigen gå ner till Preem för att jag var för lat både igårkväll och imorse för att fixa något att ta med mig. Sorgligt, Kitty. Sorgligt. Bara Gud och Swedbank vet hur mycket pengar jag lägger på Preem-lunch. Det är inte Bubbeltian-priset om vi säger så.

Fick en rejäl utskällning av en kärring idag för att jag inte visste precis vart personen hon sökte var någonstans. Jag kom precis ner till receptionsdisken igen efter att ha dukat fram eftermiddagsfika när hon kommer in genom dörren.

-"Är XXXX XXXXXX inne?"

Jag kunde omöjligt veta om personen hade gått för dagen eller inte och sa därför att jag inte visste men att hon var välkommen in för att knacka på.

-"Hur kan du inte veta det?"

Jag förklarade igen på ett trevligt sätt varför och fick ett mördande ögonkast.

-"Det är nytt folk här hela tiden. Hon som satt här innan hade minsann alltid koll på vart alla befann sig."

Men för helvete? Den förra ordinarie hade ju suttit här sen gud vet hur länge sedan? 1990-något!? Jag fick tänka på andningen, be om ursäkt och förklara att jag var ganska ny här. Till svar fick jag att hon tyckte det var dåligt att jag inte hade lärt mig allas vanor efter ett par veckors arbete - varav det mesta av tiden varit under semestertider. Men excuuuse me? Det är inte mitt jobb att hålla reda på vad alla företags anställda gör. Om de tar en rökpaus, en längre lunch eller sovmorgon. Jag tar meddelanden om någon ber mig om det, annars är det none of my business.

Men där slutade hon vara "trevlig" och bara hällde ut urlöjliga klagomål och skällsord innan hon stormade upp på personens kontor, bara för att komma ner och tycka att det var mitt fel att personen gått tidigare för dagen. Jesus.

Så skönt! Äntligen har vi en egen bil.

Älsklingen och jag har letat som galna efter en bra bil till ett vettigt pris. Körde hela vägen ner till Trelleborg med John för att kolla på en Nissan Primera. Den var... ja, det var ingen bil iallafall. Det var rullande (knappt) skrot med ett sjukt dåligt lackjobb på toppen.

Nu hittade vi iallafall en jättefin Volvo V40 2.0T här i stan så vi slog till direkt! Dock är bilderna från innan vi tog bort klistermärkena på bakre sidorutorna och tvättade av den litegranna. Men ändå.