Har ni sett filmen "Tio orsaker att hata dig" (Ten things I hate about you)? Ni vet, den filmen där den lille brunhårige killen betalar skolans värsting för att gå ut med hans förälskelses storasyster (Julia Stiles). Hur som helst, jag såg den för säkert artonde gången - seriöst - för inte så länge sen och jag kom att tänka på "listan" eller snarare dikten som beskriver de där Ten things hon hatar hos honom. De lyder som följer:

Ten things I hate about you

I hate the way you talk to me,
and the way you cut your hair.
I hate the way you drive my car,
I hate it when you stare.

I hate your big dumb combat boots
and the way you read my mind.
I hate you so much it makes me sick,
it even makes me rhyme.

I hate the way you're always right,
I hate it when you lie.
I hate it when you make me laugh,
even worse when you make me cry.
 
I hate it when you're not around,
and the fact that you didn't call.
But mostly I hate the way I don't hate you,

not even close
not even a little bit
not even at all

Så jag tänkte som så att det alltid är mycket lättare att säga vad man hatar hos någon, eller iallafall stör sig på, inte tycker om, har svårt för, ogillar - välj och vraka. När det kommer till att säga det motsatta, vad jag tycker om hos dig, så är det ofta inte bara ärligheten som kommer ivägen. Det brukar bara vara svårt att hitta rätt ord om man inte har fått det där försprånget och kunnat fundera ut det.



Så nu, gott folk, ska vi skriva listor. Ni behöver inte göra något speciellt med dom här listorna, men själv tänker jag spara mina. Man vet aldrig när man kan behöva dom. Kanske passar dom perfekt in på det där Alla Hjärtans Dag-kortet? Vardagskortet? Julkortet? Födelsedagskortet? You never know. Men skriv dom iallafall!

När skrev du ett riktigt brev sist?

Jag inser att jag med den meningen precis byggde upp en stämning som gav flera av er läsare rysningar. Kryp ut ur era IT-skal.

Själv skriver jag ofta brev. Jag brevväxlar inte med någon, det har jag inte gjort sen jag var ungefär 10 år gammal. Ni vet, när man efterlyste "penpals" i tidningar genom att skriva sitt namn, ålder och en väl inövad rad av intressen. Klassikerna var ju "hästar, katter, dans, musik och att skriva brev". De flesta av mina brevkompisar var killar just för att de där typiska tjejintressena inte alls stämde överens med mina... datorspel, tvspel, hemliga agenter och att leka med bilar. Och katter. Tror att majoriteten av min femininitet satt i mitt midjelånga hår och att i det faktum att jag ägde Barbiedockor. Dock lekte jag hellre med mina bröders Action Men. Vilken liten tomboy jag låter som. Sånt som händer när antalet jämnåriga flickor hos dagmamman under uppväxten alltid var ganska lågt.

Nog med utsvävningar.
Jag skriver alltså brev och det oftast när någon fyller år. Då skriver jag ett personligt brev, som jag med lite tur får levererat till rätt datum, och i kuvertet lägger jag ofta något litet som har att göra med presenten som personen i fråga mottagit/kommer attt få. Jag vet dock att det är långt ifrån alla som kan skriva brev på det viset. Det är trots allt något helt annorlunda jämfört med att skicka iväg ett mail till någon på blocket.se som säljer begagnade PS3-spel eller korgstolar.

Självklart är det inte bara när någon fyller år - det är ju allt för sällan. Jag skriver också till folk som jag helt enkelt bara inte har hört av på ett tag. Att skriva "Tja, länge sen" på MSN känns inte tillräckligt personligt för mig helt enkelt. Samtidigt som jag med största sannolikhet gör någon glad genom att skicka dom ett brev (vem blir inte glad av att få handadresserad post?) så skapar jag en ganska idiotsäker conversation starter på samma gång. Jag kan erkänna att det faktiskt är svårare att skriva ett brev till någon man har nära sig än till någon långt bort, men vi ska göra ett försök, eller hur kära läsare?


Veckans uppgift är att posta någonting till partnern. Nu måste det inte absolut vara ett brev, men att bara posta en sak utan något nedskrivet kan väl kännas lite onödigt då vi lika gärna bara kunnat överräcka prylen i fråga, inte sant? Hitta en liten liten sak att lägga i kuvertet och skaka lite liv i pennan. Det kan vara svårt, men det är värt det. Bor ni tillsammans? Ja, det ändrar ingenting egentligen. Men det går ju bra att adressera det till hans/hennes jobb också, eller hur?

På listan över romantiska saker att göra är en klassiker att åka på en weekend tillsammans.

Det finns många alternativ att välja på, men oavsett vad ni väljer så säger jag: Glöm inte kameran!

Gamle Trofast
Ni har hittat ett Bed & Breakfast dit ni alltid åker när ni vill mysa till det och komma bort från vardagen. Det har blivit till en tradition - och en härlig sådan.

Google is your friend
Googla er helt enkelt fram till något som passar. "Mysigt + B&B" "Spaweekend + Eslöv" eller "Upplevelse weekend + Borlänge" - vem vet? Ett par hundratusen träffar på under en sekund ger er säkert lite inspiration.

X marks the spot
Fram med kartan, blunda och peka. Gör en liten markering, leta upp närmsta möjliga tillflyktsort och börja planera. Är ni det där spontana paret som så många andra önskar att de var? Är ni paret som önskar att ni var lite mer spontana? Är det här alternativet vardagsmat? Ta fram en större karta. Är det helt outrageous? Ta fram lokalkartan.

Random roadtrip
Packa bilen med the necessities, fyll på med bensin och kör. Bara kör. Sväng av när ni ser en avtagsväg vid en fin utsikt, eller en skylt med ett roligt ortsnamn på. När ni sett 10 saabar, ta nästa vänster. 10 volvobilar, nästa höger. Eller kör tills vägen tar slut (dock inte att rekommendera till en 3-dagars weekend om ni ligger på E22:an). Om ni har lika bra lokalsinne som jag så rekommenderar jag er att inte glömma bilkartan/GPS:en - för att försäkra er om att ni hittar hem igen.

Åk vart ni vill! Fantasin (i koordination med plånboken) sätter gränserna.


Planera en 3-dagars weekend som tar plats någon gång de närmsta 3 månaderna. Och låt mig höra om det!

Något att fundera över den här veckan är: känner du din partner? Självklart, säger du. Jag tror dig! Men, hur finstämd är du? Du vet att hon gillar katter, men tar kunskaperna slut där? Visst, man kan naturligtvis inte hålla allting i huvudet hela tiden, men för den som önskar verka som den perfekte romantikern: en väl gömd fusklapp är helt tillåtet. Ska vi kolla vad du vet?

Okej, så du vet att hennes favoritfärg är blå. Men vet du vilken nyans av blått?


Du vet att hans favorit bland TV-serierna är Star Trek, men föredrar han the original series, The Next Generation, Voyager eller Deep Space Nine? Vilket är hans favoritavsnitt? Favoritkaraktär?

Skulle du kunna göra den perfekta koppen kaffe till henne? Hur mycket mjölk och socker vill hon ha? Eller kan du beställa kaffe till henne? Vanligt? Koffeinfritt? Café Mocha? Latte? Espresso? - en dubbel? Cappuccino? Mörkrostat?

Cola eller Pepsi? Light? Zero? Lemon? Vanilla? Twist? Cherry?
McDonald's eller Burger King? Med eller utan den lilla gurkan?



Ta reda på fem detaljerade likes/dislikes din partner har! Och viktigast av allt: Kom ihåg dem!

Känns det svårt att göra speciella saker utan en anledning att fira? Och hur ofta firar man saker? Födelsedagar. Men om du tycker att det tar slut där och har svårt för att komma på fler tillfällen att fira, även om du skulle vilja, så har jag lite exempel:



Det finns ju självklart massvis med fler saker att fira; befodran, semester, nationaldagen, att ni har varandra? Hitta på lite egna högtider! Kunde någon hitta på kanelbullens dag så behöver väl inte du vara sämre? Som sagt, vad firar du?

Idag vill jag säga:



Läs inte tidningen när ni båda sitter vid frukostbordet - konversera people!
Vad ska ni göra idag? Händer det något särskilt? Har du hört något kul på radion? Har du funderat över meningen med tår? Sannolikt ska ni båda till jobbet/skolan och där försvinner er chans till att prata mer förrän till kvällen/eftermiddagen. SMS i all ära, men vad ni säger face to face slår högre.

Middagsbordet. Har någon av er lekt ninja på jobbet? Har någon fått en utmärkelse? Har någon hittat 10 ovanliga sätt att använda en hålslagare på? Stort som litet. Har det inte hänt något alls? - Prata om det. Gör det till "en god vana" att prata när ni kan. Det är faktiskt en konst att kunna konversera obehindrat. Öva.


När ni kommer hem, se till någon gång under dagen, spendera minst 20 minuters oavbruten tid tillsammans. Nej, stäng av TVn. Bara för att ni står i köket samtidigt medan ni gör middag så säger jag härmed att det inte gills för att utföra den här uppgiften. Ni måste inte göra någonting alls, men om ni ska göra det, se till att det inte har något med hushållssysslor att göra. Och jag upprepar; stäng av TVn.

Behandla andra så som du själv vill bli behandlad. Den gyllene regel vi alla fått lära oss att följa sedan barnsben. Dock är regeln lite för generell för att kunna appliceras direkt på ett förhållande. För att göra mitt exempel ännu lite tydligare; tänk materiellt, tänk presenter. Jag hade fått gymkort, prenumerationer på fitnesstidningar och de "senaste grymma" spelen till Playstation 3, för det är ju vad han vill ha.

Vi får se förbi guld och tänka PLATINA! Behandla andra så som de vill bli behandlade. Då blir det plötsligt han som får VIP-biljetter till Fitnessfestivalen och spelkonsoller, medan jag nöjt kan motta blommor, skor och tjusiga halsband och allt jag kan tänkas önska mig.

För alla läslusar: Michael J. O'Connor och Tony Alessandra har skrivit boken The Platinum Rule som absolut ger en hel del insikt i det här ämnet, måste jag säga.


Alla med lite hyfs i kroppen säger tack när man får någonting. Idag ska du säga tack, men vad du tackar för får du välja själv. Tack för att du diskat. Tack för att du lagat maten. Tack för att du finns. Eller Tack för att jag fick spela på din bana fastän vi båda visste att jag skulle sabba dina stats. Det finns en del att välja på.

Många säger att det är naturligt för par att bråka. Det är det inte. Nu blir det ett ramaskri, men jag påstår ändå att det inte finns någonting naturligt med att bråka. Självklart är det naturligt att bli arg, irriterad, frustrerad och allt vad du kan tänkas känna, men det är alltid upp till dig vad du gör med dina känslor. Hur du uttrycker dem. Det lättaste är kanske att skrika, förolämpa and what not. Människan är emotionell, styrd av känslor, så reaktionen på något som är fel är självklart allt annat än positiv. Men när det kommer till själva utagerandet av känslorna så påstår jag att människan är en mycket omtålig varelse. När vi höjer rösten skadar vi varandra lika mycket som om vi fysiskt skulle knuffa den andra i bröstet. När vi förolämpar varandra, trycker ner varandra, så häller vi gift över varandra. Det kanske låter överdrivet, men vi förlitar oss på våra känslor och när de blir sårade så sätter det sig djupare än vad man kan tro vid första anblicken.


Kanske är argumentet att det behövs för att, ni vet, "clear the air", rensa luften och få ut allt otalt ni har mellan er. Min fråga till er är varför ni inte kan sätta er ner och allvarligt tala om saken? Ett svar till mig själv är att vissa saker är så pass jobbiga att tala om att det underlättar att skrika det i en anklagande ton när bråket ändå är igång.

För att reparera en skadad kommunikation kan man i början behöva överdriva. Man kommer överens om att övertydligt förklara när någonting är fel. Inte bara att det är fel, utan varför, hur känner du, vad behöver man göra annorlunda? Först då kan man göra någonting åt det. Att bara säga att något är fel kommer man inte långt på. Visst, det kanske känns löjligt att säga allting så tydligt men det lönar sig. Det gör det. Man kan inte ta för givet att ens partner bara ska förstå precis hur du känner när han/hon gör något du tycker är fel, eller vad han/hon ska göra annorlunda för att du ska må bättre heller. Att tala sådant klarspråk kallas "giraffspråk". Att bara visa upp reaktionen istället för att adressera problemet kallas "lejonspråk" och är allt annat än vårdande av er relation. Kom ihåg att ni tänker inte likadant så lite giraffer kan vara ytterst nödvändiga. Det kommer naturligtvis inte att behövas för resten av era liv, men det är en god början och gör det efterhand lättare för er att säga hur ni känner.


...att det är bättre att säga till direkt när någonting är fel, istället för att vänta och fundera på det. När det väl händer vet du precis hur du känner, tycker och tänker. När du tänker tillbaka på det är det inte lika klart. Visst, det finns stunder då det bara är helt fel att säga något, men lite vanlig sense of timing får man väl allt skaffa sig.


Faktum är att jag inte sitter bakom mitt tangentbord och predikar bara för att känna mig viktig. Faktiskt lever jag som jag lär. Jag och Rydell har inte bråkat eller varit osams en enda gång under hela den tiden vi varit tillsammans. Man kan inte alltid hålla med varandra, men då säger vi bara det. Vi pratar om det är något som är fel och så fortsätter vår lucky streak.

Eftersom att det är första gången så blir det ju lite sent, men ni har ändå en halv månad på er att utföra Månadens Uppgift. Lovar att det också ska bli en lätt en!


Ät middag ute minst en gång! Nu menar jag inte pizza, eller en kebabtallrik vid lokala falafelvagnen. Boka ett bord och ät riktig mat med tända ljus och bara njut av att komma bort från vardagen lite. Tänk på att det inte behöver vara dyrt för att vara fint. Och nej, man måste inte ha en anledning att gå ut och äta. Om du måste ha en så fira att det är tisdag, att det är ett udda datum eller att bussen för en gångs skull var i tid.

Och såklart måste ni låta mig veta hur det gick ;)