"Det kunde ju varit värre"

Ja, det är då allas svar på vilket problem som helst.
Men om man har ett problem eller en situation som man tycker är helt fruktansvärt jobbig så spelar det ingen större roll om barnen i Sudan svälter och minsann aldrig ens skulle komma i närheten av att vara i din lyxiga situation. Det argumentet leder kanske till att man tycker lite synd om de hungriga barnen, men det mildrar ju inga som helst omständigheter eller ens ett uns av din nedstämdhet.

"Ni får göra det bästa av det"

Det kan man tydligen också säga för att variera sig litegrann, men då undrar jag genast - hur man gör då? När man är ledsen, eller av någon anledning gjort sig förtjänt av att höra den utslitna repliken, så är det ju så att man inte alls kan se hur man ska göra just "det bästa av det". Det är höjden av onödighet att komma och säga den frustrerande meningen i ansiktet på någon som faktiskt valt att rådfråga just dig när han eller hon sitter fast.    -.-

"Du får se det från den ljusa sidan..."
... som är? Monotont visslande på Monty Python-hits gör ingen speciell skillnad. Man hade ju inte varit ledsen från första början om man hade kunnat titta på den där omtalade ljusa sidan. Allra bäst är det när de som langar repliken faktiskt inte har någon fortsättning och ger exempel på vad som finns på den ljusa sidan eller ens ger dig sidnumret till indexbläddring.

"Jag förstår hur du känner, men..."
Prova att stå framför någon med bara ett ben och säg det en gång till. Hur förstår du hur det känns om du har två? Har du bundit bak det ena benet med ett hopprep i en kvart? Eller satt dig in i en astmatikers situation genom att andas två minuter genom ett sugrör från McDonald's? Pfft...

"Det är inte du, det är jag"
Nej, men seriöst - vem använder en sån replik?