Igår hittade jag 20 kronor på marken och jag borde vetat att sådan tur inte håller i sig för alltid - eller ens två dagar i rad.

Imorse vaknade jag ~ 15 minuter innan bussen skulle gå och på den tiden skulle jag alltså upp, klä på mig, sminka mig (vilket resulterar i att jag ser ut som en luffare) och packa och såklart även ta mig till hållplatsen. (Tack gode gud att den ligger så nära). Väl där såg jag bussen komma och kunde först inte hitta plånboken i väskan, när jag efter mycket om och men äntligen lyckades ta mig till steget när jag har busskortet i handen... så fungerade det inte. Ombord på bussen somnade en gammal man på min axel och skrämde mig litegrann. När jag går av bussen i stan trampar jag snett och får gå med min vilt bultande fot till skolan och läraren på första lektionen visar sig vara sjuk.

Datorn vägrar samarbeta, huvudvärken kommer men skolan lämnar inte ut huvudvärkstabletter längre, behöver något med socker men kiosktanten har rymt som vanligt, mer huvudvärk, mer att göra på mindre tid och avslutningsvis mer huvudvärk än jag från början ens trodde var möjligt. Varför får man inte dela ut alvedon på den här skolan?!

Nåja, mitt egna visdomsord:
oavsett hur dåligt något går, kan det aldrig gå sämre än sämst.