Jag har ett par röda Converse på mig idag, som jag köpte i Stockholm för bara något år sedan. Kollade precis på storleken, och vad står det? stl 37,5. Hur är det ens möjligt att jag skulle får ner mina fötter i så små skor? Men de här är alldeles precis lagom. Vanligtvis har jag 38-39 liksom. Men visst, precis som alla andra stora märken får väl Converse lov att räkna lite hur de vill och hitta på en egen skala.

Vet ni någon person som skänker er inget annat än rent obehag bara ni ser den?
Rysningar, olust, illamående, ångest, stress, äcklad?

Jag har just en sådan person i tankarna. Det räcker med en enstaka bild för att jag ska känna mig grymt obekväm och bara vilja titta bort och göra de klassiska minerna ogillande och mina ögon fylls med ren och skär avsky. Trots detta kollar jag den personens facebook eller bilddagbok någon gång då och då. Jag sväljer kväljningarna och klickar. Varför? Karlskrona är inte tillräckligt stort för att man ska få slippa sina vandrande kräkmedel om man inte tar reda på vad de har för helgplaner.

Sorgligt men sant.

Faktum är att jag brukar göra en sån fuling att de få gånger jag besöker personens facebook eller bilddagbok, gör jag det offline. Det gör jag just eftersom att jag inte vill att min egen ska bli klickad på av den - besudlad. Hur gammal låter jag? Fem år? Det är jag nog, innerst inne. Iallafall så är den sidan av mig det, utan att jag gör något åt det. Men jag har aldrig tyckt så innerligt illa om en annan människa någonsin förut.

Varför? *host* Psykfall *host*

Men den historien sparar vi till en annan gång. Idag behöver vi inte hänga ut någon.

Det är det vanliga strulet med blogg.se nu, kan inte ladda upp bilder. Så själva ombyggnationen av bloggen blir ju liksom lite försenad, vilket helt enkelt suger.

Det regnade något alldeles galet mycket när jag gick (...okej, hasade) mig upp ur sängen imorse. "Lånade" en tröja av baby eftersom att jag hade räknat med sommarväder. Där fick man för att man hade förhoppningar. Hade faktiskt med mig min laptop till jobbet eftersom att jag inte har några vettiga program på den här ännu. Men så har jag inget internet på lappisen så det blir ett jäkla farande med den externa hårddisken. Men som vanligt försöker jag lite då och då tabba mellan datorerna utan att lyckas.

Ikväll ska det firas fredag sa' sautan, som det heter på Karlskronitiska.

Men än sålänge sitter jag här och pillar med bloggen. Några inspirationstips till headern anyone?

Om det är så att ni tycker att designen är ful - så är det meningen!
Jag är nämligen så galet LAT att jag inte orkat göra någonting åt det. Så nu valde jag mig en skittråkig tema-design helt enkelt. Den kommer jag inte att stå ut med länge och kommer därför att viga ett par minuter iallafall åt att fixa det när jag kommer hem. Vilken smart plan.

Alla verkar vara med på noterna när det gäller semestertider; ingen ringer och söker företagarna i huset. Med ytterst få undantag. Men det ringer en hel del andra trevliga typer istället. Dagens felringningar:

Jag - Välkommen till Tyska Bryggaregården bla bla
Han - Jag skulle behöva "fackord" och "fackord fackord fackord" innan "fackord" den 25:e.
Jag - Jag kan nog inte hjälpa er med...
Han - Är det inte skattemyndigheten?
Jag - Nej, tyvärr
Han - För helvete  *klick*

ring-ring

Jag - Välko...
Hon - Hur fan kunde du bara lägga på innan, din jävla bög?
Jag - Ursäkta, men du...
Hon - Käften och låt mig tala kl... ehm, du är inte Pontus va?
Jag - Tyvärr, inte riktigt.
Hon - *klick*

ring-ring

Han - Jag skulle vilja ha numret till en G. Persson i Nynäshamn.
Jag - Ehm, ursäkta men det här...
Han - ... är ingen nummerupplysning, eller hur?
Jag - Nej, tyvärr. Det är ett företagshotell/businesscenter.
Han - Hm, okej. Men kan du slå upp det ändå?

ring-ring

Hon - Hej, uhm. Du har ingenting med Arla att göra?
Jag - Hehe, nej tyvärr. Det har jag inte.
Hon - Inget alls?
Jag - Nej, tyvärr.
Hon - ... inte ens lite?
Jag - Tja, jag kan säga "muu" om det hjälper?

Lustigt att jag verkligen alltid säger tyvärr om allting när folk ringer fel. Lite som om jag beklagar att jag inte är Skattemyndighetsanställda bög-Pontus som driver nummerupplysning från Arlas huvudkontor.

Jag har med största sannolikhet tagit upp det här ämnet innan men jag tycker det är så fascinerande, helt enkelt. Fobier. För det första tycker jag att det måste göras skillnad på saker man tycker är obehagliga eller äckliga och saker man verkligen är rädd för.

Ophidiophobia.
Min allvarligaste fobi är alltså ormfobi. Jag minns en gång som är ett praktexempel. Jag var ute i skogen och gick med en kompis när jag plötsligt fick syn på en orm. Jag bara frös mitt där jag stod. Av hela min själ ville jag springa därifrån, men jag bara stod där. Jag blev iskall, skakade och tårarna sprutade. Åh, vad jag ville därifrån, men inte en muskel kunde jag röra, total panik. Jag skrek förtvivlat till min kompis att han måste hjälpa mig, skrek fastän han stod två meter bort. Han förstod rätt snabbt att jag inte skojade och han fick helt enkelt bära mig därifrån. Efteråt mådde jag illa i säkert en halvtimme, det var inte roligt.

Nyctohylophobia
Rädsla för mörka trädbevuxna områden eller skog om natten. Låter kanske lite fånigt, men det har kommit av en lätt mörkerrädsla blandat med en livlig fantasi. Efterhand som åren gått har jag aldrig gjort något åt det för att övertyga mig själv om att det inte är något farligt. Det gör mer än vad man tror, att intala sig själv någonting. Jag är inte rädd för de mörka skogarna i sig, utan för vad som kan finnas i dem. Nu menar jag inte vilda djur, vilket du säkert förstår, utan ting vars existens inte går att greppa. Som sagt, fantasi kan både bygga och förstöra ett människoliv.

Daemonophobia
Inte så svårt att lista ut att det betyder rädsla för demoner. Det har med största sannolikhet kommit av ovanstående rädsla. I dagsljus och bland folk tycker jag att demoner och andeväsen är oändligt fascinerande. Andra universum och skapelser av ickemateriella ting. Jag kan läsa i timmar om det, se film efter film och känna hur nyfikenheten tar överhanden. Men så fort jag är ensam går det på ett ögonblick att byta ut nyfikenhet mot paranoid rädsla. Idag läste jag en artikel, vilket var dumt gjort eftersom att jag sitter ensam i en gigantisk tegelbyggnad, där minsta ljud förstoras upp nu när det är tomt. Smög runt och kände mig gravt iakttagen i säkert 20 minuter innan jag tvingade ner mig själv i stolen och ringde mamma bara för att prata lite. Så kan det gå.

Har du någon fobi eller rädsla? Kolla upp namnet på http://phobialist.com! (på engelska) Och om du inte är rädd för något, ta en stund och skratta åt alla konstiga fobier. "Hippopotomonstrosesquipedaliophobia", rädsla för långa ord. Ironiskt, inte sant? Eller "Pentheraphobia" som är rädsla för svärmor!


Jane Fonda & Jennifer Lopez i Monster in Law

Jag har varit och köpt en liten frukostfralla och alldeles nyss satt jag med den i handen. Botten var dock lite för bränd för min smak så den lämnade att ligga och blänga på mig från botten av papperskorgen. När jag slängde den hörde jag ekot av människor som säger:  Hur kan du slänga mat när barn svälter i Afrika? Då blev jag nästan arg faktiskt. Jag betalade för min fralla, det är inte som om jag snodde den av de afrikanska barnen och skrattar åt deras trånande miner när jag skadeglatt slänger det som jag inte orkar äta upp själv. Det skulle lämna mig med två val, antingen svälter jag själv för att det inte ska vara "orättvist" och ger mina matpengar till Rädda Barnen. Eller så får jag stålsätta mig och proppa i mig all mat fastän jag för länge sedan passerat "mätt" och nu bara sträcker mig mot "sjukt illamående".

Eller så kan jag ju börja springa runt med massvis med mätinstrument och noggrant dokumentera mina matvanor så att jag kan räkna ut precis på smulan hur mycket jag behöver att äta så att det aldrig blir något över och jag blir alldeles lagom mätt - för det låter ju realistiskt, right?

Allt detta bara för att min frallbotten var bränd. Tack Preem :/

Bruden är ju störtskön! I've bleached the absolute shit out of my hair...

Sex månader av skratt och oändlig kärlek.
Med dig i mitt liv är det alltid sol i mitt hjärta.
Du är allt och mer därtill.
Jag älskar dig.
♥