Nu har jag skaffat mig en såndäringa iPhone 4!
Mamma undrade om det gick att ringa på den. Nej, sa Rydell, det är en tilläggstjänst. Sant. Så sant.

Hur som helst, här sitter jag och drygar bort min arbetsdag i väntan på att få gå hem. Eller gå och gå, det tvärvägrar jag att göra. Jag gick hit och det räcker med tanke på vilken blötsnöstorm det är ute. Huvva. Ska flirta lite med far min och se om inte han kan köra hem mig. Måste ändå ut i snörusket, dock. Ska kila upp till H&M och hitta mig något fint att ha på mig på juldagen. Ja, juldagen. Har inte gått och blivit amerikan eller något, men vi ska fira julafton en gång till! Hur mys? Mycket mys! Jag firar "Julafton, akt 1" hemma hos mina föräldrar och "akt 2" hos halva hans familj. Sen firar vi med hans andra halva den 25:e.

Tillbaka till H&M, någon måste hålla tummarna för mig, det är ju sådär lagom utplockat nu inför julen redan. Älskar min röda klänning som jag hittade där förra veckan! Man måste ju bidra till ut-plocket. Får väl se om jag inte kan peta upp en liten bild iallafall. Senare. Jag har inte ens hunnit slå in alla julisarna ännu!

Ska skriva en att-göra-lista.

Godmorgon alla glada, mindre glada och sursillar.

Min stackars älskling var så sjuk imorse så honom lämnade jag nerbäddad i sängen och gick till jobbet i snöstorm på oskottade trottoarer med tung packning. Trodde att jag skulle dö. Men obviously så gjorde jag inte det. Började iallafall att tvivla på mitt eget beslut där någon gång mellan köldkramp i benen och isflingor i ögonen. 07:59 nådde jag dörren iallafall så jag kom i tid trots allt, hallelujah.

Jag hör hur de sjunger Ja må hon leva inne på redovisningsbyrån och sången följdes av fyra glada hurra och ljudet av presentpapper som oförsiktigt strimlas till bitar. Jag låtsas lite att de sjunger för mig i efterskott. Receptionistens födelsedag var det nämligen minsann ingen som kom ihåg. Det är så det går när folk får värdera fritt. De tror att jag jobbar för dom i bemärkelsen under dom. Fast i själva verket är det inte sant. Jag arbetar för ett annat företag och är stationerad här till att underlätta samt styra upp all administration. Ett otacksamt jobb, ungefär som att jobba på restaurang, som städare eller plogbilsförare.

Nej, några sippar till av min julmust och ett par pepparkakor till, sen är jag nog snäll och glad igen ska ni se. Har tänt lite levande ljus, satt på julbelysningen och lite mysig julmusik av och med Tommy Körberg. Allt för att komma i julstämning. Blir det inte bättre så åker nog tomteluvan på imorgon! Då blir det all in.

I lördags var vi på middag hemma hos älsklingens familj, vilket precis som vanligt var jättetrevligt och mumsigt. Efter att vi skjutsat hem Angelica så bar det av raka vägen hemåt där en gran väntade på att bli monterad. Plastgran kändes som det enda vettiga alternativet av flera anledningar. Den väsentliga är väl att den ändå kommer att bli dödad så och barra sönder, så varför välja att ha riktiga och stickiga barr? Höll på en god stund för att få den att se sådär fin och välpyntad ut, men sedan tog det väl ungefär 20 minuter innan den snarare såg ut som något felmonterat som jag hängt upp glitter på, på tio meters avstånd, med hjälp av en pinne medan jag blundade, stod på ett ben och gjorde min bästa imitation av Marlena Ernman - samtidigt. Kulorna hänger numer i små kluster och lämnar de nedre grenarna bara eftersom att det känns onödigt att förse katterna med fotbollar. På tal om katter, så har vi inte sådana längre. Vi har ugglor nu. De sitter i granen och hoar...

Eftersom att både jag och Rydell (mestadels han) har blivit sjuklingar nu så spenderades den lediga tiden på söndagen mest stillasittandes. Antingen på en stol, i en fotölj eller en stund på köksgolvet. Det kändes lagom motigt att gå till jobbet idag måste jag säga. Dessutom snöar det, det är kallt och värst av allt så är det mängder med drivor på trottoarerna. Inte sådär vid kanterna som gör att trottoaren blir för smal eller något, nej nej. De går tvärs över trottoaren så att man måste klättra! Kändes som 2000 meter häcklöpning.

Fyra dagar kvar till julafton. Någon mer som inte tror på det?

Ikväll kommer farmor och farfar över på fika eftersom att jag fyller år imorgon och allt, men då har jag redan planer. Så jag spenderade gårdagen med att städa och stålsätta mig. Ja, inför all given kritik för de där klassiska (och mindre klassiska) sakerna som alltid gäller. Vad jag har för gardiner. Hur jag staplar saker i kylskåpet. Att jag har kattlådan på toaletten. Att jag har katter överhuvudtaget. Hur jag klär mig. Hur jag har håret. Hur jag sminkar mig. Hur jag bäddar sängen. Hur ofta jag dammsuger. Vilka blommor jag har i fönstret. Julpyntskvantiteten i lägenheten. Och vidare mot oändligheten. Ni vet mamman i Alla älskar Raymond? Typ så.

Gamlamormor kommer också, och förhoppningsvis mamma och pappa med. Vi ska alla tränga in oss runt vårt lilla bord och sutta på varsin kaka. Jag kommer att vara så trött ikväll! Dagarna känns oändliga när det är så kallt och mörkt ute. Mörkt när man går till jobbet, mörkt när man ska hem. Dessutom har jag lite mer städning som måste göras, vi måste hinna äta, jag ska kasta mig i duschen och så måste jag ta mig till Hemköp och hämta den där väskan vars avhämtning jag skjutit upp sen den 11 december ungefär. Imorgon är sista dagen... and I need it!

Det kom precis in en man som letade efter en Ann-Sofie. En Ann-Sofie? Inget efternamn? Inget företag? Inget telefonnummer? Det jobbar ganska många människor här i byggnaden. Några hundra sådär. Så jag gjorde det enda jag kunde göra; jag letade upp skvallertanternas redovisningsbyrå. Tog inte många minuter innan mysteriet var löst!

Fem minuter kvar, sen ska jag gömma mig bakom min allt för lilla "LUNCHSTÄNGT!"-skylt. Puh.

I fredags bar det ju av till Göteborg direkt efter jobbet och tåget blev faktiskt "bara" 25 minuter försenat, vilket i SJ-termer är samma sak som i tid. Vi kände att vi varit supersmarta som tagit med oss GPSen eftersom att vi båda har lokalsinne som två dementa lamadjur, men tydligen så ville den inte samarbeta när vi väl kom dit. Satellitjäkel. Så vi fick helt enkelt leta oss fram lite på måfå från stationen till hotellet, men det gick minsann förvånansvärt snabbt. Ösregnet gjorde det dock till en mindre behaglig upplevelse.

Väl framme på hotellet öste vi i oss lite godis, chips och kurade ner oss i sängen för att kolla på film innan det var dags att slockna. Det kändes som en helt ny upplevelse att sova utan att ha två små kissar som skuttar på magen, i ansiktet eller tuggar på öronen.

Lördagsmorgonen inleddes med en mumsig frukostbuffé innan vi i sakta mak promenerade ner till Mässhallen. Det var en dag med upplevelser jag aldrig varit med om tidigare iallafall. Jag är riktigt glad att jag kom på tanken att köpa biljetterna, för det där hade jag inte velat missa för allt smör i småland. Body Building var ganska mycket häftigare och mer spännande än jag trott. Dessutom var där imponerande gästposörer och gästframträdanden som hette duga. Inte helt fel heller att kunna gå runt och fota dessa bestar i mässhallen... Dagen avslutades många timmar senare med pizza (we didn't learn shit), läsk och mer film.

Söndagen var minsann lika skön att vakna upp till. Frukostbuffé är trots allt halva nöjet med att bo på hotell, enligt min familj iallafall. Så vi tog oss tillbaka till Mässhallen, ännu tidigare denna gången så att det inte skulle bli så trångt när vi strövade runt bland alla montrar. Body Fitness stod också på schemat för dagen. Glitter och glamour dessutom. Det blev lite småshopping också på mässan och vi gick därifrån fattiga men glada. Det var såklart minst lika svårt att hitta till stationen som det var att hitta till hotellet förra gången, eftersom att ingen av oss haft någon som helst tanke på att kika på en karta eller ta ut några landmärken. Men det gick! 

Middag blev Burger King på en stationsbänk. Piñata! När det väl var vår tur att kliva på tåget så blev vi först väldigt förvirrade. Vi hade förstaklassbiljetter och på dem stod det "Vagn 11". Ni kan ju ge er den på att vagn 11 knappast var första klass. Nej nej, på grund av vagnsbrist fick vi istället åka i vagn 13, som var en andraklassvagn med platsreservationer för alla som pungat ut pengar för första klass. Tack för den. Det fick väl duga, men det fanns inga eluttag! Så det blev fyra låååånga timmar innan bytet i Emmaboda. När vi väl satt på det tåget så ropade de ut att vi skulle få sitta där i 20-25 minuter för vi väntade på en taxi från Kalmar. I den taxin fanns nämligen lokföraren. Happ.

Det kändes mer än lovligt skönt att kliva av tåget i Karlskrona.

Dock har det varit så mycket fart den här helgen att det inte alls känns som om vi faktiskt haft just helg. Men det är lucia idag så jag får trösta mig med en lussekatt. Eller två. Möjligtvis tre. Tillbaka till arbetsuppgifterna.

Eftersom att jag är på jobbet och kameran är lägligt placerad hemma i hallen så får jag vänta med att lägga upp bilderna tills jag kommer hem. Wait and see.

Gooooood morning everyone!

Under den här veckan har jag fyllt min mobil med bilder varje gång det har inträffat något och kännt, aah, jag vill mobilblogga! Men, så har jag kontantkort och pengarna försvinner ganska fort. Laddar man bara med en hundring så varar det inte speciellt länge om man bränner hela 10% av det bara för ett endaste litet inlägg. Nåja.

Imorgon, direkt efter jobbet, bär det av till Göteborg som sagt. Känns lite stressigt dock med tanke på att tåget går kl. 17.30 och vi inte är hemma förrän kl. 17.00. Visst, nu bor vi ju inte flera mil från stationen precis, men vem gillar att behöva småspringa över isgata för att vara på den säkra sidan? Den säkra sidan. Det gillar jag, haha.

Hur som helst, har känslan av att det kan bli en lång dag idag. Måste upp till Hemköp (visst, var annars hämtar man sina postpaket?) och hämta den nya väskan som jag beställde i somras. Annars har jag inget att packa i. Sen upp i det iskalla vindsförrådet och leta fram en handväska som inte är yttepytteliten - måste ju få ner en del i den. Ser inte fram emot en tur upp bland alla spindlar, spöken och gud vet vad. Måste också städa en hel del idag så att inte mamma och pappa (som ska passa kissarna) inte tror att det bor två luffare i vår lägenhet. Städade häromdagen bara och det blev skinande rent, men sen har man två små huliganer som gillar att skutta runt i blomkrukorna och bara vara allmänt smutsiga och ivägen. Puh.

Men vet ni vad? Just nu ska jag faktiskt ta fram en god bok och bara slappna av lite. Lyx man kan unna sig när man har tryckt in kostymnissarna i ett konferensrum. Man bara måste älska morgonkonferenser.

Jag har inte dött! Jag kommer snart tillbaka. Lovar.