Besök hos begravningsbyrån: check. En miljon mottagna (och uppskattade) blomsterbud: check. Total oförmåga att koncentrera mig: check check check! Det är lite konstigt alltihopa. Annonsen kommer in i tidningen (Sydöstran) på lördag och det är också himla underligt.

Som anhöriga under annonsen står:

ANNELI
Terésa och Nicklas
Noah
Simon och Caroline
Axel
Svärmor och svågrar
Släkt och vänner

Ja, så står det. Mitt namn i fetstil där jag tillochmed hamnar över Axel (som alltså är Simons farfar) Underligt precis som allt annat. Min första liknande annons alltså. Lite som en oskuld jag hoppats på att bevara väldigt länge, utan att lyckas. Hoppas att det dröjer mycket länge till nästa gång jag måste stå med där. Nu ska jag sova på det hela och stoppa olyckan under kudden så att jag slipper drömma om den. Imorgon när jag lyfter på kudden kommer den att vara mindre - för vanligtvis fungerar det så.

Jaa, joo. Kentcitatet till rubrik. Det var en gång för så länge sen.. då la jag allting som hade med situation x att göra i en liten skolåda för att aldrig plocka upp det igen. Men det var en gång i ett annat liv så såklart plockade jag upp det igen så fort jag insett hur fånigt det var. Kent var alltså aldrig ute ur min spelningslista speciellt länge. Skulle bara berätta för världen att jag lyssnar på dom utan att alltid gå klädd i svart och passa in under allas förutfattade beskrivningar av folk som lyssnar på Kent. Så löjligt. Det var egentligen det jag skulle skriva av mig lite om idag - förutfattade meningar och att säga saker man inte förstår sig på. Min absoluta favorit är nog de där småknattarna i 12-13 års åldern som springer runt klädda som skyltdocks-punkare och skriker ut att de är Anarkister utan att ha minsta aning om vad det handlar om mer än att man bestämmer över sig själv. De ropar högt ut sina budskap som de egentligen fått från klotter på en vägg bakom ICA och visar stolt upp sin fasad som rebell när mamma ropar att det är mat - för jag vill fan inte ha några sosseköttbullar! Den stackars modern försöker då ropa upp till sin andra son att maten är klar men får till svar att han inte är värd att äta, han sårar och förstör där han går fram. Sen skär han sig lite med matkniven som hon inte kunnat hitta innan. Hon rycker då på axlarna åt den stängda dörren och ser till att tvångsmata sin trådsmala dotter, med anorexia, framför tvn där Top Model är på. Indentitetskriser är svåra. Vad för budskap ger vi framtiden? Vad är vi för föredömen? Vi blev som dom andra.

Det är alltså det huvudsakliga temat i dagens "hej-jag-har-ingen-som-helst-budget-men-gör-en-film-ändå"-filmer. Efter det kommer det andra temat som huvudsakligen är kärlek. Kärlek till en annan människa, kärlek till vapen, kärlek till att rota i främlingars spyor för att se var de senast var och åt eller bara vanlig kärlek som på ett eller annat sätt ska vara förbjuden. Religion, utseende, tjockskalliga pappor, cementblock - vad som helst kan vara ivägen. Om det inte är förbjudet blir det ju ingen film. Det hade varit lika roligt att titta på som om tjejen som hör konstiga ljud i källaren vänder sig om och går in i köket istället för att tillaga kyckling med hjälp av den där stora yxkniven hon har i handen. Tillbaka till huvudtemat, genomskinlighet. Idag såg jag alltså på ännu en film där slutet spelades upp på min inre bioduk fem minuter efter att förtexterna tonat ut. Siones wedding hette den och var riktigt B (!) Boy meets girl, boy wants to marry girl, boy bans brother from wedding. Kanske inte det vanligaste av teman vilket var mycket (hör ni det? mycket!) uppskattat. Tyvärr var det ganska dåligt skrivet alltihop, vilket är lite synd för skådespelarna som nu för alltid kommer bli förknippade med den filmen om de råkar ha med det i sitt CV. "Jaha, du verkar vara det vi letar efter. Har du några tidigare erfarenheter av spelfilm?" "Jo, jag spelade Bolo i Siones wedding.."På så sätt. Ring inte oss, vi ringer dig."  Jag får väl helt enkelt vara glad för att den inte var lika dålig som den gången när jag slösade bort en och en halv timme på något så hemskt som Dirty Dancing 2. Nästa film att kritisera? Dragonfighter!!!! Oh my god. Se den själva så förstår ni vad jag pratar om.. Tjingeling movielovers, Batman awaits me.

Var glad för hans skull, det är han värd. Se inte så nere ut, det är inte något dåligt. Var inte så barnslig, du blir bara ensam i två år. Kom inte och säg till mig hur jag ska vara. Jag är less på det... och på alla som tror att de är empater bara för att de läst psykologi A. Leave me alone.

Nu är Sailet slut och mitt arbete är slutfört. Mina fötter och knän tackar gud för det och jag kan nu njuta av total ledighet (sort of) fram till skolstarten. Jag kan också berätta att jag fick det där jobbet för restaurangen som jag har suktat efter ett tag nu - och för alla som varit i närheten så har jag pratat sönder mig själv om det. Det är mitt mitt mitt. Och när jag väl skriver om allt det där så måste jag passa på att tacka er för att ni faktiskt kom och underhöll mig under de korta stunder jag hade rast. Supersött. Ni som stod ut med mig efteråt var ännu sötare ;) Nåja, jag tänker ändå bara ge er den korta versionen av det hela - annars får ni väl träffa mig om ni vill höra allt. Stackars min Glassiärendate imon då (omg, nej ingen date på det viset ^^ ) som ska försöka sig på konststycket att äta glass och svara när jag pratar hela tiden - samtidigt. Lycka till.

Nu har jag äntligen hittat den onda sladden och kan dela med mig av bilderna. Visserligen var det enklare att bara lägga upp en del på bilddagboken istället (bejbigirl heter jag där, ja) men ni kan få se några stycken om inte det är helt fel? Vad sägs om en vacker vy vid Puerto Banús eller varför inte bara en suddig bild på min kära mamma som lirar luftgitarr?


Banús - Plaza Beach


The Mamma - Live in Duquesa <3

Oavsett vilken man väljer att kolla på så är båda härliga. Det hände verkligen inte överdrivet mycket denna gången. Simon var med oss förstås och det var ju himla trevligt. Det ledde till att man åt en hel del underliga saker. Ja, det tycks vara hans trademark. Och mer än så investerades det i en hel del kläder, skor och en supersöt Billabong ryggsäck. Mina skor lovar jag att det kommer en bild på inom kort, för en sådan klack har ni aldrig sett i hela ert liv. Bellucci<3 Nåväl, det var som sagt mest pool, sool och shoopping (allt med två o :D) som stod på schemat. En liten tur till Gibraltar också såklart. Kändes kul att göra allting en gång till och faktiskt ha en anledning. Vi är ju faktiskt där två gånger om året, men det är ju inte Simon. Det är alltså en liten del av vårt vardagsrum som syns på bilden och även om det absolut inte syns så är det Notting Hill som är instoppad i videon. Jag undrar förresten vad det är vi har ställt längst ner till höger i bild?? Hmm..

Och, ja visst ja. Ni skulle inte kunna tänka er att stötta mig lite? En länk kommer att hamna efter mina inlägg från och med nu och det skulle vara en sån toppenhjälp om ni bara ville klicka på den iallafall minst en gång efter att ha läst inlägget! Tävling om vem som får flest personer att klicka på länken är igång och jag har 185 klick att slå.

Tjingeling :)

http://www.skyltfonstret.com/

Eller bak on stag som jag så vackert skrev till Marcel någongång för länge sedan. (Nej, inte med flit)  Men oavsett hur man nu väljer att skriva det, Ja, det stämmer ju. Jag är hemma igen och jag kan inte vänta tills jag hittar den förbannade lilla kamerasladden som gömt sig någonstans i en vrå. Bilderna från Spanien får ni, som ni med IQ över 4 (bananskalar- IQ!) redan förstått, se en annan dag. Ja, den som väntar på något gott - så är det bara. Men tja, nu sitter jag här med en nästintill oändlig spellista U2-låtar igång och funderar över livet. Inte för att jag kommer att behöva göra det länge till, tiden tar nämligen slut och gästerna kommer. Nachos- och kanelbulleparty!!! Tema<3

Men som sagt, update inom kort.

It's a beautiful day..!