Det är alltså det huvudsakliga temat i dagens "hej-jag-har-ingen-som-helst-budget-men-gör-en-film-ändå"-filmer. Efter det kommer det andra temat som huvudsakligen är kärlek. Kärlek till en annan människa, kärlek till vapen, kärlek till att rota i främlingars spyor för att se var de senast var och åt eller bara vanlig kärlek som på ett eller annat sätt ska vara förbjuden. Religion, utseende, tjockskalliga pappor, cementblock - vad som helst kan vara ivägen. Om det inte är förbjudet blir det ju ingen film. Det hade varit lika roligt att titta på som om tjejen som hör konstiga ljud i källaren vänder sig om och går in i köket istället för att tillaga kyckling med hjälp av den där stora yxkniven hon har i handen. Tillbaka till huvudtemat, genomskinlighet. Idag såg jag alltså på ännu en film där slutet spelades upp på min inre bioduk fem minuter efter att förtexterna tonat ut. Siones wedding hette den och var riktigt B (!) Boy meets girl, boy wants to marry girl, boy bans brother from wedding. Kanske inte det vanligaste av teman vilket var mycket (hör ni det? mycket!) uppskattat. Tyvärr var det ganska dåligt skrivet alltihop, vilket är lite synd för skådespelarna som nu för alltid kommer bli förknippade med den filmen om de råkar ha med det i sitt CV. "Jaha, du verkar vara det vi letar efter. Har du några tidigare erfarenheter av spelfilm?" "Jo, jag spelade Bolo i Siones wedding.."På så sätt. Ring inte oss, vi ringer dig."  Jag får väl helt enkelt vara glad för att den inte var lika dålig som den gången när jag slösade bort en och en halv timme på något så hemskt som Dirty Dancing 2. Nästa film att kritisera? Dragonfighter!!!! Oh my god. Se den själva så förstår ni vad jag pratar om.. Tjingeling movielovers, Batman awaits me.