Tack!
Jag blev så himla glad när jag läste den här kommentaren imorse. Det gav mig verkligen en liten extra kick. Det är nämligen så att jag så sent som i onsdags sa att jag funderar på att sluta blogga. Visst är det skönt att skriva av sig lite ibland och att folk (enligt statistiken) läser vad jag skriver. Men det är just det som är grejen. Jag ser bara hur många läsare jag har via statistiken och hittar inga bevis alls för er existens på något annat håll.
Håller ni inte med om att det är mycket roligare och lättare att dela med sig av sitt liv, vad man tänker på och kluriga funderingar när man får lite feedback, eller åtminstone en random kommentar? Ni finns ju trots allt där ute, om det inte är en samling bottar som besöker min blogg varje dag. Det kanske är Anna?
Gör er existens känd! Vad vill du läsa om?
Därför
Det beror på att jag i torsdags morse åkte till Göteborg. Jag och älsklingen tog vår bil och resten av min familj (och Alice såklart) trängde in sig i deras. En välhövlig fikapaus vid EKO-hallen och lite raceande på E6:an senare så var vi framme. Det första vi behövde göra var att cirkulera i en halvtimme på en stoor parkeringsplats för att hitta någonstans att ställa bilen. Herregud. Men när bilen väl stod välplacerad i en liten ficka och P-biljetten var betald så var det inte många meter till hotellet, och tack gode gud för det. Det blev bara incheckning och att kasta in väskorna på rummen innan vi kilade ut på stan för lite shopping!
Letade upp ett H&M för att köpa en klänning som jag hittat i Karlskrona men som inte fanns i min storlek. Första klänningen jag tog i min hand var HELRÄTT. Det sa bara klick. Typ.
Upp och ner för Avenyn, en tur kring Nordstan och sen var vi helt slut. Det gäller även pengarna. Så vi gick tillbaka till hotellet där vi bara tog det lugnt och tittade på tv en stund innan det var dags att göra oss lite fina för restaurangbesök och (viktigast av allt) Galenskaparna & After Shave! Vi hamnade på en restaurang som var oändligt mycket dyrare än planerat, men det var väldigt gott, så lite får man väl unna sig själv. Mat och drinkar konsumerades (för alla med åldern inne ;D) och sen pinnade vi iväg till Lorentsbergsteatern.
Det var en fantastisk upplevelse! Jag - hela familjen - har alltid älskat Galenskaparna & Aftershave, så att se Hagmans konditori live var lite av en dröm faktiskt. I lobbyn köpte vi även de få filmer vi inte redan hade så nu är det bara till att vänta på Hagmans också. Yum.
Hur som helst, dagen efter var det upp-och-hoppa vid halv nio för lite frukost och sen bar det av hemåt för mig och Rydell eftersom att vi hade planer på kvällen. Fick en anledning att ha min fina nya klänning då också.
Igår och idag har jag mest varit trött och roat mig själv hemma i lägenheten med sjukt roliga saker som att städa. Och det ska jag fortsätta med idag hade jag tänkt, med vissa pauser för att spela PS3. (A)
Again
Ja, så... hur lyder domen?
Och ja, jag har fula tår :D Men vem har inte det?
[ bild ]
Bara bry er inte om att bilden är upp och ner (: Det är nämligen så att bluetooth inte fungerar på min dator/mobil så jag måste skicka allting jag vill ha via MMS till bloggen. Lame. Jag vänder på den och postar den igen via datorn? Ska vi säga så?
En sån där dag
Ni vet, en sån där dag då ingenting stämmer helt enkelt. Man kollar i spegeln och gör stora ögon när man stirrar på Shrek. En sån där dag då man måste komma på ursäkter involverande tvättmaskinen för att förklara bort varför man inte kan knäppa jeansen. En sån där dag då det inte spelar någon som helst roll vad man gör med håret för det ser ändå ut som ett sedan länge övergivet fågelbo. Man vet innerst inne att ingenting man klankar ner på stämmer, och man kan hålla med om det själv - en annan dag. Men inte idag.
Det är antagligen bara för att just idag är en enda dagen då jag har tid att gå ut och köpa nya kläder till helgen. Hur lockande är det inte att ställa sig i ett provrum där belysningens enda uppgift är att skapa ångest? Vem i hela världen skall hållas ansvarig för att ens låta producera lampor med sådant ljus? Förmodligen samma ondsinta jävel som satt upp lamporna i hissen på Tyska Bryggaregården. Det är ju till och med så man blir rädd för andra människor där inne. Gaaaah...
Måndag
När jag vaknade imorse var jag helt och hållet övertygad om att det var söndag och jag drog halvsovandes en lättnadens suck över att inte behöva gå upp, även om klockan ringde. Men vänta nu, varför ringde klockan? Besvikelsen var total när sambon petade lite på mig och konstaterade att det var dags att gå upp. Tack för den.
Reste mig motvilligt upp och kikade misstänksamt ut genom fönstret. Var det inte lite väl mörkt? Kollade på min mobil och sifforna 05:30 lös mig i ansiktet utan nåd. HALV SEX? För ett svagt ögonblick trodde jag att mobilen drev med mig i någon slags tvistad, psykopatisk anda, men jag tvingades inse att den hade rätt. Petade tillbaka på en redan sovande sambo och konstaterade surt att han misslyckats med att ställa om klockan. Bäddade sedan nöjt ner mig själv i sängen igen.
Det kändes som lördag igår eftersom att vi hade Andreas och Angelica över på McDonald's, film och helvilda spel igårkväll. Hälften av klockorna (alt. blandad apparatur som visar tid) i lägenheten var omställda, hälften inte. Så jag var konstant förvirrad under hela kvällen och hade ingen som helst aning om vad klockan egentligen var. När vi körde till Gullberna för att lämna av de tu så talade klockan/termometern i hallen om för mig att den slagit 22.45. Jag gäspade lite och tyckte att det var oansvarigt av mig själv att låta mig vara uppe så länge när jag vet med mig att min måndag bara kommer att bestå av sömnig ångest efter det. När vi kom hem igen så var klockan däremot bara 22.10. Hallklockan hade ljugit mig rakt i ansiktet! Men det gjorde inte så mycket. Kändes lite som att flyga hem från Ryssland. Landa innan man startat liksom.
Random liknelse. Jag hatar Ryssland.
Hur som helst, måndagströtthet eller inte, veckan är så pass kort att det inte gör någonting.
Födelsedagsbarn
En liten bild på dagens födelsedagsbarn iallafall! och en sång...
Med en enkel tulipan uppå bemärkelseda'n
Vi har den äran, vi har den äran att gratulera.
Happyface by Christian.
I love...
I grodperspektiv på en midsommarafton - men what the heck.
Projekt: Tagning 2
Jag var så inspirerad igår att jag helt enkelt inte hade tid för att ta en paus och blogga lite. Därför saknas det lite text efter det fantastiska inlägget om Haricots verts. Men jag tror ni överlevt, aite?
Såhär är det, det kom förbi en turist från Karlshamn igår som var väldigt intresserad av lokalhistoria. När han nu avverkat sin egen stod Karlskrona näst på tur och han ville kika på de gamla sakerna från tiden då Tyska Bryggaregården faktiskt var ett Bryggeri. Han var självklart välkommen att göra det och jag erbjöd mig att låsa upp lite dörrar till honom så att han skulle kunna kika på det gamla magasinet och vad han nu kunde tänkas tycka var roligt. Han blev överlycklig. Vi tog hissen upp till tredje våningen och på vägen frågade han vad jag kunde berätta om Karlskrona. Snacka om att han träffade rätt brud. Jag älskar Karlskronas lokalhistoria - hur lökigt? - och hade därför tonvis med saker att berätta. Han fick ett litet smakprov i 180 och sen verkade han vara fast. Av bara farten berättade jag att mitt projektarbete i gymnasiet var just att skriva en turistguide om Karlskrona stad och han sa att han absolut kunde förstå det, för jag var väldigt allmänbildad och kul att lyssna på. Nämen, vilken komplimang :D Jag visade upp lite till av the facilities och sen skulle han ge sig iväg. Men inte förrän han för tredje gången listat förlag han insisterade på att jag skulle kontakta.
Så, även om historian var lång måste jag säga "lång historia kort": jag letade upp mitt oavslutade projektarbete gömt längst in i datorns dunkla vrår och kände mig helt enkelt sjuk inspirerad till att göra klart det. Jag har ett par månaders arbete kvar, men jag tror faktiskt att jag kan klara av det. Jag har inte satt någon deadline, just för att jag inte vill suga ut det roliga ut det. Hur roligt är det på en skala när man måste göra någonting? Ganska långt under noll, eller hur? Flytande deadline och nostalgitrippar genom att läsa loggboken (ja, jag skrev loggbok). Nice.
Nu kör vi. Igen.
Herrkuvert
Hur uttalar du vad du ser på bilden ovan? Haricots verts.
Jag gick omkring större delen av mina barndomsår, stenhårt troendes att det hette herrkuvert. Kunde dock inte för mitt liv förstå varför kuverten bara var för herrar, men å andra sidan är inte namnet "gurka" fullt logiskt heller när man tänker på det.
Herrkuvert låg iallafall ganska nära haricots verts så det var inget långt steg att ta för att uttala det rätt. Säkerligen lever någon där ute i illusionen att jag alltid sagt rätt. Värre var det för de vänner jag haft som sagt: Harry vetts, harrikotts eller eh ja, såna gröna saker med bögigt franskt namn.
Fråga mig inte varför i hela friden jag filosoferar över det här. Känner att det är dags för lite frukost om jag inte ska börja fundera på bumbibjörnarnas misstänkt pårökta uppkomst.
Lunch
Har en sån dag på jobbet idag där absolut ingenting händer - alls.
Sitter därför och slösurfar lite, även om jag inte vet ifall jag verkligen ska erkänna sånt? Är det någon som vet ifall det händer någonting roligt alls i Karlskrona den här veckan? If so - dela gärna med er!
En dag på jobbet
Okej, jag skriker inte på folk i telefon, men det är en bra bild på hur jag känner mig iallafall. Resten av texterna/bilderna stämmer till 200% dock. ;D Always a pleasure.
Kanske
Jag slår upp ögonen, ser en skymt av ljus genom springan som dörren lämnar in till sovrummet. Tänker naturligtvis omedelbart att jag har slösat bort en halv dag, suckar för mig och själv och häver mig upp. Vad gjorde jag igår? Visst ja, jag var ute med vännerna. Ner med lite cola, lågt blodsocker. Kanske ska man äta någonting? Kanske ska man göra pannkakor och överraska en sött sovande sambo på sängen? Kanske vaknar han under tiden jag gör dom... kanske ska man krypa ner hos honom igen? Kanske det kanske.
Hr. Inläggsida
En gång till
Renovering igen!
Det är så det går när man inte kan bestämma sig för hur man vill ha det. You know the drill, det kommer se ut som kriget och bara hälften av allting kommer att fungera som det ska - men ni är som vanligt söta och tålmodiga och väntar snällt på att jag ska bli färdig. Lovar att skynda mig!
/Bruden med renoverings-tvångstankar
Hittelön?
Vissa människor har tur. Fick ett random SMS av Pierre där han delade med sig av att han hittat 3000 kronor i en låda. Varför har jag inte en sån låda? Visst är det underligt hur glad man kan bli när man hittar lite småväxel i en ficka eller väska någonstans? Jag vet att jag själv känner mig väldigt rik då och betraktar de mynten/sedlarna som pengar jag kan spendera på skräp om jag vill - mest för att de med största sannolikhet inte ingår i min noga kalkylerade budget. Men då är ju frågan... ingick de inte i förra månadens budget då? Eller i den månadens som var när jag tanklöst la pengarna i fickan/facket/lådan?
Hade jag hittat 3000 kronor hade jag antagligen köpt skor och sen lagt resten av pengarna på saker till min älskling för att muntra upp honom lite nu när han börjar 06.00 varje dag nästa vecka (i think). Älskar att köpa saker till honom. Stort som smått. Ett PS3, armband, kläder, filmer, godis eller ja, vad som helst. Antagligen mest därför mitt saldo ser ut som det gör. En sorglig syn faktiskt. Men det genererar en o-sorglig verklighet så länge jag har råd att köpa mat (och cola...).
Fundering
Mitt liv känns lite drama drama just nu, men det är egentligen bara jag själv som upplever det så. Jag och Angelica H - som jag misstänker kommer att terrorisera mig tills jag gör som hon säger.
Ett problem som lätt uppstår när folk in fact läser bloggen är att jag faktiskt inte kan skriva allt jag tycker och tänker. Sånt får man väl ha dagbok till. [Note to self: Köp dagbok] Jag vill skriva om vad som stör mig, vem som stör mig och varför det stör mig och och och... ja, det är ett sätt att ta tag i saker och ting - tänka igenom det så att säga. Det står mellan att blogga eller att gå runt och prata med mig själv. Alternativ nummer två känns lite för mycket mentalpatient för att locka mig. Ok, visst - jag pratar med mina skor ibland, men det är banne mig inte samma sak. Tror jag.
Om jag nu skriver det svart på vitt att jag kan vara en enormt svartsjuk människa så vet jag inte om jag själv bara erkänner att jag har ett problem eller om jag påbörjar mer drama genom att låta personen i fråga räkna ut att det är just den personen jag syftar på. Did it make any sense? Skriver jag om vad jag är svartsjuk över så blir det uppenbart - låter jag bli så kommer alla att störa sig på att jag har gjort ett inlägg enbart för att diskutera med mig själv huruvida jag borde skriva om det eller inte.
Jag ska fundera på saken.
Gör mig frisk!
Har inte tid, lust eller ork att vara sjuk. Fixa det!
Host
Det finns inte så mycket mer för mig att göra än att tålmodigt ligga och vänta på att det ska gå över. Ska dock försöka att inte ligga och tänka eftersom att jag mer än väl märkt vad som händer om man tänker för mycket. När man tror någonting har man alltid anledning att tro så - oavsett hur påtaglig anledningen är. Och det gäller även om man inte vill tro - men åt det tas ingen hänsyn. Jag är paranoid alltså. FYI, det är jobbigt.
Nej, don't mind me. Ska krypa ut till köket nu. 1,5 liter cola gör nog susen ska ni se.
