Det är rätt nice att folk låter en veta att man inte skrivit på bloggen på ett tag. Zomg, jag har läsare - typ.

Mitt liv känns lite drama drama just nu, men det är egentligen bara jag själv som upplever det så. Jag och Angelica H - som jag misstänker kommer att terrorisera mig tills jag gör som hon säger.

Ett problem som lätt uppstår när folk in fact läser bloggen är att jag faktiskt inte kan skriva allt jag tycker och tänker. Sånt får man väl ha dagbok till. [Note to self: Köp dagbok] Jag vill skriva om vad som stör mig, vem som stör mig och varför det stör mig och och och... ja, det är ett sätt att ta tag i saker och ting - tänka igenom det så att säga. Det står mellan att blogga eller att gå runt och prata med mig själv. Alternativ nummer två känns lite för mycket mentalpatient för att locka mig. Ok, visst - jag pratar med mina skor ibland, men det är banne mig inte samma sak. Tror jag.

Om jag nu skriver det svart på vitt att jag kan vara en enormt svartsjuk människa så vet jag inte om jag själv bara erkänner att jag har ett problem eller om jag påbörjar mer drama genom att låta personen i fråga räkna ut att det är just den personen jag syftar på. Did it make any sense? Skriver jag om vad jag är svartsjuk över så blir det uppenbart - låter jag bli så kommer alla att störa sig på att jag har gjort ett inlägg enbart för att diskutera med mig själv huruvida jag borde skriva om det eller inte.

Jag ska fundera på saken.