Jag hatar den här dagen så förbannat innerligt!

Imorse fick jag gå upp tidigare för att det visade sig att en av katterna kissat i ett hörn i hallen. Jag har spenderat tre dagar i rad med att skura den satans kvadratmetern med såpa, golvrengöring, diskmedel och ättika. Strött ut doftätande pulver och vitpeppar i mängder men likförbannat sätter hon sig där, den urinmarkerande vildvittran. Det var bara till att skura igen klockan 06.00.

Tog naturligtvis längre än jag väntat mig, precis som alla andra gånger, så jag hann inte äta frukost. När jag stressat packar ihop allting jag ska ha med mig till jobbet inser jag att jag inte kan hitta min externa hårddisk någonstans. Kollar igenom alla väskor jag någonsin använt, vänder på kläder i garderoben, gräver mig igenom lådor och kollar igenom städskåpet av alla ställen, men den förblir försvunnen.

Den är ovärderlig för mig. Där finns alla bilder från mina bröders konfirmation, min student, alla våra semesterresor, familjebilder och bilder från Kiss-konserter och så vidare. Saker som aldrig någonsin går att få igen eller ersätta. Så nu är jag arg, ledsen, trött, kall och hungrig.

Jag hatar den här satans dagen så förbannat innerligt.