Många säger att det är naturligt för par att bråka. Det är det inte. Nu blir det ett ramaskri, men jag påstår ändå att det inte finns någonting naturligt med att bråka. Självklart är det naturligt att bli arg, irriterad, frustrerad och allt vad du kan tänkas känna, men det är alltid upp till dig vad du gör med dina känslor. Hur du uttrycker dem. Det lättaste är kanske att skrika, förolämpa and what not. Människan är emotionell, styrd av känslor, så reaktionen på något som är fel är självklart allt annat än positiv. Men när det kommer till själva utagerandet av känslorna så påstår jag att människan är en mycket omtålig varelse. När vi höjer rösten skadar vi varandra lika mycket som om vi fysiskt skulle knuffa den andra i bröstet. När vi förolämpar varandra, trycker ner varandra, så häller vi gift över varandra. Det kanske låter överdrivet, men vi förlitar oss på våra känslor och när de blir sårade så sätter det sig djupare än vad man kan tro vid första anblicken.


Kanske är argumentet att det behövs för att, ni vet, "clear the air", rensa luften och få ut allt otalt ni har mellan er. Min fråga till er är varför ni inte kan sätta er ner och allvarligt tala om saken? Ett svar till mig själv är att vissa saker är så pass jobbiga att tala om att det underlättar att skrika det i en anklagande ton när bråket ändå är igång.

För att reparera en skadad kommunikation kan man i början behöva överdriva. Man kommer överens om att övertydligt förklara när någonting är fel. Inte bara att det är fel, utan varför, hur känner du, vad behöver man göra annorlunda? Först då kan man göra någonting åt det. Att bara säga att något är fel kommer man inte långt på. Visst, det kanske känns löjligt att säga allting så tydligt men det lönar sig. Det gör det. Man kan inte ta för givet att ens partner bara ska förstå precis hur du känner när han/hon gör något du tycker är fel, eller vad han/hon ska göra annorlunda för att du ska må bättre heller. Att tala sådant klarspråk kallas "giraffspråk". Att bara visa upp reaktionen istället för att adressera problemet kallas "lejonspråk" och är allt annat än vårdande av er relation. Kom ihåg att ni tänker inte likadant så lite giraffer kan vara ytterst nödvändiga. Det kommer naturligtvis inte att behövas för resten av era liv, men det är en god början och gör det efterhand lättare för er att säga hur ni känner.


...att det är bättre att säga till direkt när någonting är fel, istället för att vänta och fundera på det. När det väl händer vet du precis hur du känner, tycker och tänker. När du tänker tillbaka på det är det inte lika klart. Visst, det finns stunder då det bara är helt fel att säga något, men lite vanlig sense of timing får man väl allt skaffa sig.


Faktum är att jag inte sitter bakom mitt tangentbord och predikar bara för att känna mig viktig. Faktiskt lever jag som jag lär. Jag och Rydell har inte bråkat eller varit osams en enda gång under hela den tiden vi varit tillsammans. Man kan inte alltid hålla med varandra, men då säger vi bara det. Vi pratar om det är något som är fel och så fortsätter vår lucky streak.