En klar fördel med att sitta i reception är att man verkligen kan göra lite vad man vill så länge man inte går härifrån, within reason såklart. Jag kände för att göra något low profile och läsa lite - något jag vanligtvis bara gör stekandes i en solstol, men det får börjas tidigt i år.

Redan läst ut en bok den här veckan: Nattfåk av Johan Theorin. Riktigt skön samtidsdeckare som är en frisk blandning av kriminalroman och dramatisk spökhistoria på samma gång. En bok jag verkligen inte ville lägga ifrån mig. I de flesta böcker måste man nästan tvinga sig igenom de där första tjugo sidorna av beskrivning av omgivningen, men den här var så lättläst - så jag blev fångad direkt.

Baksidan:
När den storm som kallas fåken drar in över Öland gör man bäst i att hålla sig inne. Fåken kommer från norr med is, snö och dimma och drar med sig allt i sin väg. Åluddens stora gård har stått öde och igenbommad vid en automatiserad fyrplats i många år. Det sägs att trähusen är byggda av timmer från skepp som gått under i fåken. Så får gården tillslut nya ägare. Katrine och Joakim Westin har fått nog av Stockholm och flyttar till Åludden med sina två små barn. Westins är erfarna husrenoverare och inte det minsta vidskepliga. Men på hösten när de har flyttat in får de höra den kusligaste sägnen om Åludden: att gården varje jul får besök av de döda.

Okej, jag ska erkänna... när jag läste baksidan tyckte jag att det lät lite fånigt. Men jag blev snabbt överbevisad. Sträckläsning helt enkelt. Visst, Theorin är ju ingen Camilla Läckberg meeen å andra sidan har jag en av hennes böcker i handen just nu. Isprinsessan, alltså debutromanen! Jag har varit lite busig (eller korkad) och läst dom i oordning, men tja, för eller senare måste ju början komma också. Lite Star Wars över det hela.