Frall-filosofi
Jag har varit och köpt en liten frukostfralla och alldeles nyss satt jag med den i handen. Botten var dock lite för bränd för min smak så den lämnade att ligga och blänga på mig från botten av papperskorgen. När jag slängde den hörde jag ekot av människor som säger: Hur kan du slänga mat när barn svälter i Afrika? Då blev jag nästan arg faktiskt. Jag betalade för min fralla, det är inte som om jag snodde den av de afrikanska barnen och skrattar åt deras trånande miner när jag skadeglatt slänger det som jag inte orkar äta upp själv. Det skulle lämna mig med två val, antingen svälter jag själv för att det inte ska vara "orättvist" och ger mina matpengar till Rädda Barnen. Eller så får jag stålsätta mig och proppa i mig all mat fastän jag för länge sedan passerat "mätt" och nu bara sträcker mig mot "sjukt illamående".
Eller så kan jag ju börja springa runt med massvis med mätinstrument och noggrant dokumentera mina matvanor så att jag kan räkna ut precis på smulan hur mycket jag behöver att äta så att det aldrig blir något över och jag blir alldeles lagom mätt - för det låter ju realistiskt, right?
Allt detta bara för att min frallbotten var bränd. Tack Preem :/