Jag har med största sannolikhet tagit upp det här ämnet innan men jag tycker det är så fascinerande, helt enkelt. Fobier. För det första tycker jag att det måste göras skillnad på saker man tycker är obehagliga eller äckliga och saker man verkligen är rädd för.

Ophidiophobia.
Min allvarligaste fobi är alltså ormfobi. Jag minns en gång som är ett praktexempel. Jag var ute i skogen och gick med en kompis när jag plötsligt fick syn på en orm. Jag bara frös mitt där jag stod. Av hela min själ ville jag springa därifrån, men jag bara stod där. Jag blev iskall, skakade och tårarna sprutade. Åh, vad jag ville därifrån, men inte en muskel kunde jag röra, total panik. Jag skrek förtvivlat till min kompis att han måste hjälpa mig, skrek fastän han stod två meter bort. Han förstod rätt snabbt att jag inte skojade och han fick helt enkelt bära mig därifrån. Efteråt mådde jag illa i säkert en halvtimme, det var inte roligt.

Nyctohylophobia
Rädsla för mörka trädbevuxna områden eller skog om natten. Låter kanske lite fånigt, men det har kommit av en lätt mörkerrädsla blandat med en livlig fantasi. Efterhand som åren gått har jag aldrig gjort något åt det för att övertyga mig själv om att det inte är något farligt. Det gör mer än vad man tror, att intala sig själv någonting. Jag är inte rädd för de mörka skogarna i sig, utan för vad som kan finnas i dem. Nu menar jag inte vilda djur, vilket du säkert förstår, utan ting vars existens inte går att greppa. Som sagt, fantasi kan både bygga och förstöra ett människoliv.

Daemonophobia
Inte så svårt att lista ut att det betyder rädsla för demoner. Det har med största sannolikhet kommit av ovanstående rädsla. I dagsljus och bland folk tycker jag att demoner och andeväsen är oändligt fascinerande. Andra universum och skapelser av ickemateriella ting. Jag kan läsa i timmar om det, se film efter film och känna hur nyfikenheten tar överhanden. Men så fort jag är ensam går det på ett ögonblick att byta ut nyfikenhet mot paranoid rädsla. Idag läste jag en artikel, vilket var dumt gjort eftersom att jag sitter ensam i en gigantisk tegelbyggnad, där minsta ljud förstoras upp nu när det är tomt. Smög runt och kände mig gravt iakttagen i säkert 20 minuter innan jag tvingade ner mig själv i stolen och ringde mamma bara för att prata lite. Så kan det gå.

Har du någon fobi eller rädsla? Kolla upp namnet på http://phobialist.com! (på engelska) Och om du inte är rädd för något, ta en stund och skratta åt alla konstiga fobier. "Hippopotomonstrosesquipedaliophobia", rädsla för långa ord. Ironiskt, inte sant? Eller "Pentheraphobia" som är rädsla för svärmor!


Jane Fonda & Jennifer Lopez i Monster in Law