Snart lunch. Snart lunch. Snart lunch.

Höll på att svälta ihjäl nyss så jag satte i mig en liten chokladbiskvi. Blev pigg som en lärka och började studsa upp och ner. Nackdelen med att försöka sluta äta kakor och godsaker är att man i början går på ett konstant low och man flyger verkligen i taket så fort man får i sig minsta lilla. Håller mina gener ansvariga.

Får nog tyvärr bara slänga i mig en baguette eller något som hastigast som lunch idag eftersom att jag har en hel del ärenden jag måste få gjorda på de där ynka 60 minuterna. Efter att jag slutat kommer älsklingen och hämtar mig som vanligt och då är det för sent... ja, ni får reda på mer när tiden är mogen.

And now for something completely different. Det springer runt några vilsna amerikaner här idag! Jag tycker, av någon anledning, att det är sjukt kul att höra folk tala riktig genuin amerikanska. Nu menar jag inte att de har någon speciell dialekt jag finner spännande. Bara att de faktiskt ÄR från Amerika är typ coolt nog. Lättimponerad.

But now they have gått on a fikabreak.

Inser nu, för sent, hur mycket laktos det var i chokladbiskvin. Yay.