Vi hälsar några ord hjärtligt välkomna tillbaka, så som: panik, stress, sömnlöshet och helvete. Och så vinkar vi lite försmått åt lugn, liv och hälsa när de försvinner där borta någonstans.

När jag precis trodde att jag började få koll på saker och ting och äntligen iallafall börja komma i närheten av att jobba ikapp med skolarbetet.. klart att berget måste byggas på då så att man står där och blir hånad av det liiilla avståndet som var kvar innan berget var bestiget. Vips, så ligger man och sprattlar i en dalgång någonstans.

Och det är inget vackert sprattel heller.

Sprattel. Om det heter äpple och inte äppel borde det väl heta sprattle?