Strömavbrott
2009-06-05
Det är strömavbrott i halva stan - och naturligtvis bor jag i den halvan. Jag är väldigt lycklig över att ha en ny dator som faktiskt har lite batteritid kvar trots att den stått på i flera timmar utan att faktiskt få någon ström genom laddaren. (Min gamla dator dog efter typ åtta minuter)..
Jag tänkte berätta lite om gårdagens vandringsutflykt.
Klockan 9.00 samlades vi i Bastasjö, fullpackade och ännu oätna av mygg. Vi delades upp i tre grupper om fem. Vi var den sista gruppen som skulle börja gå så vi stannade och fick vänta på vår siste gruppmedlems ankomst. Då passade vi på att bespruta oss med Emmas myggmedel (tack och lov för det). Jag är inte riktigt säker på hur långt vi skulle gå. Låt oss säga 1,5-2 mil.
Eftersom att vi var den sista gruppen som skulle ge oss av fick vi sällskap av de två lärarna som var med; gympaläraren och så lille samhällsläraren Carl. :) Det var roligare än väntat att gå även om diskussionsämnena var lite underliga. Man fick höra en hel del lumpen(?)-minnen och sedan lite matprat. Alla killarna tillsammans, ja inkl lärarna, kom sedan snabbt in på diskussionen: hur man kissar och bajsar i skogen.. och vad man torkar sig med. Väldigt trevligt tyckte jag och Emma.. eller tja.
Vi gick och vi gick. Och grattis på mig som efter nästan halva vägen råkade ut för att mitt knä "dampade ihop". Det gjorde fruktansvärt ont, men det var ju inte precis som om jag kunde vända tillbaka nu? Så lite underlig bandagering senare fick jag fortsätta att halta på - så det gjorde jag. Hela vägen. Är faktiskt lite stolt över mig själv för det.
Väl framme tryckte alla in sig under det lilla vindskyddet i trä med packning, chips och godis och pratade en stund innan det var dags för arbete. Vi skulle bygga en förläggning och en eldstad med pinnar, sten, pressenning och snöre. (och en liiiten liiiten yxa). Jag kände mig dum och handikappad som fick sitta på en bänk och mest titta på -.-
Min pappa kom och hämtade mig efter ett par timmar, så jag fick komma hem och linda benet ordentligt och bara ligga ner. Kändes förövrigt ännu dummare - men vad gör man?
En liten tanke till mina tappra klasskamrater som sovit under en pressenning (nej, jag vet inte hur det stavas) hela natten trots att det regnar. Fan va bra ni är.
Jag tänkte berätta lite om gårdagens vandringsutflykt.
Klockan 9.00 samlades vi i Bastasjö, fullpackade och ännu oätna av mygg. Vi delades upp i tre grupper om fem. Vi var den sista gruppen som skulle börja gå så vi stannade och fick vänta på vår siste gruppmedlems ankomst. Då passade vi på att bespruta oss med Emmas myggmedel (tack och lov för det). Jag är inte riktigt säker på hur långt vi skulle gå. Låt oss säga 1,5-2 mil.
Eftersom att vi var den sista gruppen som skulle ge oss av fick vi sällskap av de två lärarna som var med; gympaläraren och så lille samhällsläraren Carl. :) Det var roligare än väntat att gå även om diskussionsämnena var lite underliga. Man fick höra en hel del lumpen(?)-minnen och sedan lite matprat. Alla killarna tillsammans, ja inkl lärarna, kom sedan snabbt in på diskussionen: hur man kissar och bajsar i skogen.. och vad man torkar sig med. Väldigt trevligt tyckte jag och Emma.. eller tja.
Vi gick och vi gick. Och grattis på mig som efter nästan halva vägen råkade ut för att mitt knä "dampade ihop". Det gjorde fruktansvärt ont, men det var ju inte precis som om jag kunde vända tillbaka nu? Så lite underlig bandagering senare fick jag fortsätta att halta på - så det gjorde jag. Hela vägen. Är faktiskt lite stolt över mig själv för det.
Väl framme tryckte alla in sig under det lilla vindskyddet i trä med packning, chips och godis och pratade en stund innan det var dags för arbete. Vi skulle bygga en förläggning och en eldstad med pinnar, sten, pressenning och snöre. (och en liiiten liiiten yxa). Jag kände mig dum och handikappad som fick sitta på en bänk och mest titta på -.-
Min pappa kom och hämtade mig efter ett par timmar, så jag fick komma hem och linda benet ordentligt och bara ligga ner. Kändes förövrigt ännu dummare - men vad gör man?
En liten tanke till mina tappra klasskamrater som sovit under en pressenning (nej, jag vet inte hur det stavas) hela natten trots att det regnar. Fan va bra ni är.
Trackback
