Äntligen är det gjort! Jag har ätit "mat" tillagad i Robins mackjärn. Som jag har väntat på den här stunden! Eller, tja något i den stilen. Jag bjöd in mig själv och köpte både bröd och ost på vägen för att försäkra mig om att det skulle finnas där. Bra val. Det blev en trevlig mat/musik-stund som varade ett par timmar, tillsammans med Robin och Fredrik och I must say; jag är på bra humör.

På bussen hem träffade jag Jonathan (med eller utan h?) aka Boris! Ett roligt samtal om allt från Steve Vai till Coca Cola. Don't you forget that CD! Nåväl, när jag väl kom hem var det perfekt timat för att slå på Top Model och på det följde filmen The Guru, en kärlekskomedi som jag bara älskar! (Inte Love Guru! Fel fel) Har sett den för femte gången idag. Japp, femte. Under filmens gång skrattar mamma åt några äldre dansande indiska tanter och konstaterar att sån ska hon minsann bli när hon blir gammal! Jag undrar då varför hon vill bli indier?

Det visade sig att hon inte ville bli indier, även om det för en sekund säkert verkade lockande med prickar i pannan och härliga klänningar som har ett konstigt namn jag inte kommer ihåg, (sari?). Istället ville hon bara bli allmänt excentrisk och gå på danskurs med sina minst lika uppklädda väninnor och småskratta förtjust när den unge snygge dansläraren säger något som inkluderar vader, anklar eller något annat som på 1800-talet klassades som förbjudet. Nej, okej.. det kanske inte riktigt stämde heller, men dansandet och skrattandet ingen riktigt förstår sig på skulle hon nog ha iallafall.

Redo för en påtvingad dos Strindberg innan bedtime.
Tjing