Idag fick jag ett tokryck på morgonen över hur stökigt mitt rum var och över hur ont jag får i ryggen av att sitta med datorn i sängen (vilket har fungerat fint i två år..) och bestämde mig för att inhandla ett datorbord! Genast insåg jag att pengar var en bristvara och gjorde följande deal med min mamma: om jag städar mitt rum, rensar ut och gör plats (believe me, det var tråångt.. jag är en samlare) så köper hon det åt mig. Fantastiskt! Började genast med att skyffla fram lite fri golvyta och gick sedan över till i stort sett allt annat. En sopsäck (!) och några ICA-kassar med kasserade (nu var jag vitsig) saker senare fanns det faktiskt plats på mitt rum till ett bord. De som känner mig vet hur amazing det är.

Så ner till Jysk och med turen i hand hittade jag ett perfekt litet vitt bord med en låda och två "fack" på superrea. Oh happy days. Att krångla ner den 24 kg tunga lådan gick inte lika bra och jag stupade på en säng intill. Trots det släpades lådorna tillslut upp till mitt rum och byggandet kunde börja. Jag insåg snart att jag inte var Byggare Bob... gör om, gör rätt.

Bordets intelligenskvot översteg (lyckligtvis) inte min och Simons gemensamma så vi vann ändå kampen. Sen var det stolen... en liten olycka senare kunde jag konstatera att golv var något jag behöver ett nytt av. Okej, det var inte så allvarligt men jag har ett litet sött, tja.. hål på ca 2,5x1 cm (: Okej, skratta ni åt den lilla arean men ni ska bara veta hur mycket det syns på ett ljust golv. Damn me for not picking oak.

Tror nog efter att ha sett tillbaka på dagens avklarade hinder att jag ändå är lite Bobbig trots allt.