När jag steg på bussen idag, på väg hem, frågade en dam mig vad en bussbiljett kostade. Massor av siffor snurrade framför mina ögon - en zon, två zoner?! Vuxen? Gaah! - men jag drog slutligen till med ett "en tjugolapp, jämnt och bra". Jag hade helt rätt också, minsann. Hon såg glad ut och satte sig bredvid mig. Hon var tydligen från Stockholm och gud vad hon pratade. Jag ville ju såklart inte vara sämre, så jag malde på jag med. Vi pratade om allt från snöstormar till utbildning och däremellan korv med bröd. När vi hade åkt en bit konstaterade hon att hon kände igen mig någonstans ifrån och att hon hade funderat på det hela resan. Jaså, sa jag, jag brukar inte precis vara och ränna i Stockholm. Nej, nej sa hon - det är inte där hon sett mig.. Hon satt tyst en stund och tittade på mig lagom länge för att jag var tvungen att anstränga mig för att inte skratta. Sedan sa hon:
- Fröken spelar möjligen inte teater?
- Ehm, joo det har jag gjort ..
Då log damen jättestort och man kunde nästan se lampan över hennes huvud tändas. Men nu mina damer och herrar kommer min favoritbit.. Hon berättade att hennes barnbarn bodde här nere så därför var hon ofta här. De gick på alla möjliga amatörteatrar (gött menat) och liknande. Hon berättade att hon för ett ganska bra tag sedan sett en pjäs i ett stort gulvitt hus (min skola som även rymmer Kulturskolan ... men det visste ju inte hon) som hon fastnat väldigt för. Den var originell sa hon. Hon pratade på om den möjliga titeln genom att nämna en massa namn på killar (Malte hette den för er som inte visste) men fortsatte sedan med att fråga om det inte var jag som spelade ängeln? Med stora ögon och gapande mun svarade jag ja. Hon nämnde återigen att den hade fångat hennes intresse och att det var därför hon kom ihåg den. Hon undrade vem som hade skrivit den och i vilken pjäsbok man kan hitta den? Då till min min absoluta absoluta absoluta favoritbit : hennes ansiktsuttryck när jag skrattade till och berättade att det var jag som skrivit den pjäsen. Från början till slut.

Så kan det gå, folks. <3
Galet, det var det bästa som hänt mig på myycket länge.