Jag har alltså seriöst fått in klagomål på att min blogg inte rör något speciellt ämne. Då muttrade jag något (förhoppningsvis...) ohörbart och konstaterade sedan att de personerna måtte vara bra pantade som faktiskt fortsätter att läsa just min blogg då. Men tillbaka till klagandet. Bara för att jag inte är en wannabe-modeskribent eller inte har ett "fantastiskt" underverk till barn att skryta om .. eller varför inte har världens mest fantastiska sinne för humor - så betyder inte det att jag inte får lov att skriva en blogg om just mitt liv och vad som händer i det. Det finns ingen (mer än min högst älskade fästman.. oh my god <3) som faktiskt har någon direkt skyldighet att läsa min blogg. Men vad vore världen utan all klagan? =) Puss i ljumsken på er fyra som aldrig ger er. Ni har klagan ut till fingerspetsarna!