Hör och häpna - nedanstående är sant!
Det kan Alice och Hanna som träffade mig på bussen med blommorna intyga

När jag slutat skolan idag skulle jag gå över hela stan ner till Porslinan för att lämna Simons bas och vänta på att han skulle komma dit. På vägen - mitt på torget - går jag och njuter av solstrålarna som lyser mig i ansiktet när plötsligt det kommer en grupp på kanske fem- sex killar runt 18- 19 år och stannar bara några meter ifrån mig. En av dem går bestämt fram mot mig och stannar precis framför mig. Han ser mig i ögonen någon sekund innan han går ner på ena knäet med en vacker bukett Gerbera's i handen. Jag har aldrig sett honom förut i hela mitt liv och vad gör karln? Han brister ut i sång:

Du är blond och du är vacker
Du är flickan jag vill ha
Du ska inte säga tack nu
bara blommorna motta'

Jag har sett dig ströva länge
över gator, över torg
Jag blir lycklig om du nu vill
ha mina blommor i din korg

Dina ögon blå som sammet
dina läppars glans så mjuk
Jag kan inte säga annat
än att jag blivit hjärtesjuk

Som jag sa åh min prinsessa
du är blond och ack så fin
och nog vet jag vad du heter
åh du söta Caroline!

Oh My God! Han ger mig blommorna, reser sig upp och går tillbaka till sina vänner för att sedan försvinna. Men förstå! Jag har aldrig sett honom och han vet vad jag heter och var jag var!? De måste ha följt efter mig. Sjukt läskigt. Vem i hela friden var han? Jag fortsatte gå ner mot Porslinan fortfarande nynnandes på den melodin jag nyss fått höra samtidigt som jag funderade på vad som precis hänt. Men det var så tråkigt, Simon hade inte tid att lyssna på mig eftersom att han skulle repa. Men jag får berätta det sen :) Ringa och sjunga den för honom x]

Nåväl, tack du härlige främling (?) men om du ser detta kan du väl vara snäll och säga ditt namn och ifall du själv ville sjunga eller om det var någon som skickade dig? xD Oavsett, vet du nu så mycket om mig som vad jag heter och var jag är så borde du veta att jag har pojkvän. En underbar sådan faktiskt <3 Tack ändå haha.