Nu i denna ganska ödsliga midnattstimma kan jag dela med mig av att jag kämpat på riktigt bra. Ni undrar förstår med vad? Jag har läst (kämpat mig igenom!) snart 100 sidor av Émile Zolas så kallade genombrottsverk "Thérèse Raquin" som fyi är en av de sämsta böcker jag någonsin läst. Fantastiskt dålig bok, skrivet på ett fantastiskt tråkigt språk med fantastiskt tråkiga miljöbeskrivningar som är ingående, råa, äcklande, överflödiga och upprepande. Fantastisk läsning för er mer fantastiskt dålig smak och ett fantastiskt tålamod.  Lite sk. spoilervarning - men den är ändå inte läsvärd så..

Den handlar om fru Raquin, en fd. sytillbehörsförsäljerska, vars son Camille under sin barndom led av otaliga sjukdomar vilket gjort honom klenare än minsta pojke trots sina ~23-26 år. När han var två år gammal lämnar hans farbror sin dotter hos fru Raquin så han växer upp tillsammans med sin kusin Thérèse som han vid 23 års ålder ingår ett arrangerat äktenskap med. Hon har en undertryckt glöd och passion i sin själ som döljs väl av en grå mask som hon tvingas bära för att leva upp till sin fasters regler om stillhet.

De tre flyttar till Paris efter en plötslig fix idé från Camille och ett om möjligt sämre liv ur Thérèses vy tar fart i en rutten och fuktig sytillbehörsaffär med tre rum på våningen ovanför. Varje torsdag har de "mottagning" då deras vänner kommer över på middag, te och domino. Laurent, en gammal barndomsvän till Camille börjar snart hedra dem med sin närvaro och förför Thérèse efter mycket eftertanke. Han kommer fram till att det ljuva livet med Thérèse som älskarinna, Camille som vän och fru Raquin som husmor gör Thérèses ofördelaktiga utseende överkomligt. Efter många månader kan de inte längre ses och han inser att hans känslor för henne är mer än fysiska och han bestämmer sig för att göra allt för att få vara med henne.

På en planerad båttur uppstår en kamp mellan Laurent och Camille. Camilles klena kropp har inget att sätta emot den betydligt starkare mannen och efter att ha gett Laurent ett kraftigt bett i halsen drunknar han efter att ha förlorat våldskampen. En tid senare bestäms det att Thérèse och Laurent skall gifta sig och den sörjande fru Raquins välsignelse kommer av hennes själviska föreställning om hur deras giftermål ska gagna henne. Äktenskapet blir inte vad de tänkt då Camille hemsöker de båda äktade mördarna...

ERKÄNN, JAG FICK DEN ATT LÅTA MINDRE MOTBJUDANDE! KANSKE RENT AV LITE SPÄNNANDE. MEN DET STÄMMER INTE NÅGONSTANS. capslock.

Som sagt : Fantastiskt dålig bok, skrivet på ett fantastiskt tråkigt språk med fantastiskt tråkiga miljöbeskrivningar som är ingående, råa, äcklande, överflödiga och upprepande. Fantastisk läsning för er mer fantastiskt dålig smak och ett fantastiskt tålamod. Men det är ju bara min åsikt... ; )