En Kitty som varit internetlös över helgen är ofta en lite nedstämd Kitty som inte gärna sätter sig vid datorn för att skriva in säkerhetslösenorden til nätet om och om igen bara föra att mötas av en ful, jobbig, ond popup som säger att det minsann inte alls går att ansluta trots mitt hårda arbete och många svordomar. Provar då en annan taktik, tala snällt. Klappar datorn och berömmer den varje gång lamporna som talar om att den arbetar lyser - vilket blir i stort sett oavbrutet då min dator ligger fast på overdrive ungefär. Nähä, det fungerade inte heller så vad sägs om hot? Fungerar du inte får du följa i mitt gamla tangentbords fotspår och prova fritt fall från balkgonen! Det verkade inte skrämma den speciellt mycket det heller och precis när jag är på gränsen att bryta ihop av frustration går jag upp på mellanvåningen för att låna mammas gråa lilla sak som ska in i USBporten och resulterar i Internet. Jag får använda olika installationsskivor - ingen vill fungera till en början, fler svärord och såklart allt av mitt resterande tålamod. När den är installerad ... vägrar den att fungera med min dator. Nu står både mamma och jag och svär allt vad vi kan och blänger ut datorn så hårt att den nästan hamnar utomhus. Jag blir nu arg, sur, ilsken och fler negativa ord - smäller igen skärmen och gör något annat en liten stund. När jag kommer tillbaka och har fällt upp skärmen fungerar (efter två dagars kämpande) internet som om det aldrig ens funderat på att sluta.

På grund av en rätt stor oanad utgift tvingas jag sluta med min lilla kalender, vilket ... suger ganska hårt, om man får säga så. Nu ska jag vara en ordentlig husfru och laga frukost åt min karl som fortfarande ligger och sover. Tur att han inte har några tofflor han begär hämtade. Söt är han <3