Filosofisoppa till lunch?

2008-12-08
Ett långt inlägg.

Det är nu inte längre en måndagsmorgon som omringat mig med sega timmar och minuter - det är istället en mådagslunch, som jag tyvärr får inta allena då varken Emma eller Anders hedrat oss med sin närvaro idag. Sjuklingar är vi allihopa allihopa, och så vidare. Det var dock inte det jag skulle skriva om just nu även som det visst blev så. Idag på psykologin hade vi sk. Mindfulness på schemat. Vi fick titta på en lagom spännande film om kronisk stress för en .. dam på IBM och sedan fick vi göra några andnings- och avslappningsövningar. Jag har redan gjort dessa övningar otaligt många gånger och tog tillfället i akt att bara sitta och vara avslappnad och tänka på annat. Jag tänkte på små saker dock inte småsaker. Jag insåg att det lilla sms jag vanligtvis vaknar till inte infann sig på min mobildisplay imorse och det gjorde mig .. ja, lite nedstämd. Jag hade ju kunnat skicka ett inledningssms själv förstås men jag visste att mottagaren satt på föreläsning när den tanken väl slog mig så det var ingen vidare idé att göra det.

Tänk så stor skillnad så små saker kan göra. Ett godmorgon älskling kan ha lika stor smilesmilesmile-effekt som att vinna mer än en ny lott på Triss. Det slog mig att det finns folk som gör mig så otroligt glad utan att jag vet om att det faktiskt är just de som gör det. Till de underbara människorna vill jag säga förlåt.

Men framförallt vill jag säga förlåt till den människa jag gör mitt bästa för att bry mig mest om - även om det ibland verkligen inte märks. Det märks exeptionellt lite när denne försöker hjälpa mig med något jag faktiskt bett om men bara inte kände för at the time. Tyvärr så kommer jag inte på hur risig jag själv är förrän i efterhand när det ändå är så gott som försent. Allra hemskast (?) känns det när jag vet att du försöker och försöker för att få allting att bli så bra igen innan det eskalerat till ... tja, blä. Oavsett hur ofta jag säger det så säger jag det för sällan : jag älskar dig.


En bild tagen för ~ ett år (!) sedan men han hatar fortfarande sin galet frånvarande min.


Innan du kommenterar kan du tänka på att sätta namn på ditt inlägg.
Anonyma kommentarer kommer helt enkelt inte att få någon uppmärksamhet.

Då min blogg inte är en reklampelare, rekommenderar jag att du läser inlägget
innan du gör reklam för dig själv, din bloggtävling eller dina nya kattungar.

Sen är det fritt fram att dela med dig av vad du tänker på; fluffiga saker,
tips eller feedback, men vårda ditt språk. Det här är inte mellanstadiet.




Ditt namn
Kom ihåg mig

E-postadress: (syns bara för Kitty)


URL/ Bloggadress:


Vad har du på hjärtat?


Trackback

Min profilbild