MAIL. Vet ni varför jag hatar att läsa mina mail? För att man kan stöta på ett mail som innehåller en uppsägning av allt vad god bekantskap heter och det är ju det jag har gjort. Igår faktiskt. Åh, så härligt. För övrigt så hatar jag även att svara i telefon eftersom att jag två gånger i rad har varit den dumme jävel som faktiskt lyft luren när det är ett tråkigt besked i andra änden av tråden. Ja, båda har naturligtvis involverat dödsfall - så jag svarar bara i min mobil numer. Eller okej, jag svarar hemma också, men jag försöker sluta *låta som rökare*. Tillbaka till mailandet. Hur opersonlig har världen blivit egentligen? Okej att man kanske inte känner att man är modig nog att ta sånt öga mot öga - men herregud. Telefon iallafall? Jag vill att du ska veta något. Men tyvärr så är jag för opersonlig för att ens säga det till dig. Du kan ju fråga den bästa vän vi fortfarande delar, du och jag. Om han nu säger något till dig. Han kanske bara ber dig skicka ett sms? Just nu har jag bara en sak kvar att göra och det är att citera ett fantastiskt bands text.

I'll destroy this useless heart. I'll fuck it up so it will never beat again.