Från och med idag bor alltså Simon i Malmö och det är mer än lovligt långt må jag säga. Tre timmar med tåg, visst det låter väl som ingenting. Men om man tänker på att den resan bara kan göras en gång i veckan för att träffas när man vanligtvis gör det varje dag.. så är det en rätt stor omställning. På tal om tåg då alltså. Klev på vid Karlskrona C, glad i hågen och satte mig med min väska och musikspelande mobil som enda sällskap. Valde att sätta mig vid ett bord där det kan sitta fyra eftersom att jag vanligtvis har tur med folket som kommer på och sätter sig där. Det hade jag inte idag. En tjej (eller kvinna.. svårt att bestämma. Hakorna sträckte ut skinnet så pass att eventuella rynkor inte syntes) med världens största väska, midjemått och flåtfaktor i håret satte sig mitt emot mig och precis när jag höll på att själv plocka upp min dator smäller hon upp en gigantisk hemstickad (!?) grön väska på bordet och tar upp sin egen jättedator mitt framför nosen på mig. Hon såg på mig med sina små grisögon och drog sedan ner solskyddet för fönstret så att jag inte kunde se ut heller. Hej social kompetens. Jag kollade tillbaka på henne och drog helt käckt upp solskyddet igen. Kom inte och kom liksom. Sur blev jag iallafall över att jag skulle behöva sitta där och göra ingenting i tre timmar samtidigt som jag skulle behöva lyssna på hennes eviga smaskande. Provianten hon hade i sin väska skulle ha räckt i en vecka för mig, men hon satte i sig det på stört. Men som sagt, jag var sur och jag lade märke till att hennes dator hade dåligt med batteri innan hon väl fick i laddaren. Så det gick säkert två minuter innan jag helt enkelt kopplade ur laddaren för henne. Hon märkte ingenting på en halvtimme - för då dog den. Mitt i filmen. Jag hade mer än måttligt kul åt detta, men rörde inte en min när hon kollade på mig. Jag tror iallafall att jag lyckades låta bli att rynka på näsan eftersom att jag precis lagt märkte till att den kjolbeklädda besten framför mig hade hårigare ben än min egen pappa. Till detta har hon hemstickade (?!?!) strumpor i svarta gymnastikskor. Mycket hett. Allting var förresten stickat. Väskan, strumporna, koftan, mp3skyddet, mobilstrumpan och en konstig liten sak som gjorde att man inte kunde se innehållet i någon av flaskorna hon drack ur. Bruden doftade svagt att gössel och skrattade högt för sig själv med hörlurar på under tiden hon kollade på film. Då och då tog hon pauser i skrattandet för att kasta slängkyssar åt personer på skärmen. Vid ett flertal tillfällen halvreste hon sig upp för att köra några moves till vad som helt enkelt måste varit filmmusiken. Hon var speciell på insidan, vilket måste suttit djupt inne eftersom att det var mycket utsida ivägen. Ursäkta språket.

Hon verkade vara ett riktigt, stinkande, original. För ett ögonblicks sekund såg det ut som om någon av de som stod intill funderade på om de skulle hata henne eller beundra henne för att hon vågade vara sig själv. Men som jag sa så tog det inte lång tid innan det försvann ur blicken. De måste kännt hennes odör när hon höjde sina buskbeklädda armar. Jag skänkte en tanke åt min mamma där hemma för att hon inte låtit mig äta godis varje dag när jag var lite, samt lärde mig hur man duschade. En station innan jag själv ska av försvinner hon och luften känns lättare. Det sätter sig ett par roliga (och trevligt doftande!!) typer omkring mig och konstaterar att vi kan gifta oss för han är kille och jag är tjej. De var mindre störda än vad just den meningen verkade beskriva dem som. Ett par skratt senare skulle jag av vid Malmö och jag njuter lite av att se besvikelsen när jag reser mig.

Flytten, som jag började skriva om, var inte riktigt vad vi förväntat oss tror jag. Det rummet han skulle få hyra var inte klart och krångel hit, krångel dit. Så just nu bor han hos en vän till hans mamma. Just nu sitter jag i sängen i det lilla övermöblerade rum han så länge kan kalla sitt eget och spanar in de antika småsakerna. Upptäcker att jag har likadana på vinden. I de andra rummen har jag hittat ännu mer sådana saker och faktiskt en del som jag fortfarande använder. Spännande .. och läskigt. Men nu, tänker jag ta mig en liten paus från min lilla dator och sussa till en film. Idag blir det The Notebook. En supermysig film om en berättelse från andra världskriget. Kärleksdrama. Sucka inte, den är sevärd. Massa toasters.

(Och tydligen .. size matters in Malmö. Speciellt på Hemköp)