Idag har varit en svår dag för lilla Kittys del. Mycket att inse och tampas med för att man sedan ska kunna sträcka på sig och inse att man nog visst klarar av att vara stor, bara man börjar med att vara liten. Allting börjar någonstans, men bara för att min föreställt sig hur det ska sluta så betyder det inte att man ens kommer i närheten av just det där. Försök inte regissera ditt liv till perfektion. Improvisera och ha roligt åt sånt som kan gå fel ibland. Inte ens Lasse Hallström (läs Sveriges gåva till Amerikansk film!) kan skapa ett perfekt liv, så hur ska du kunna göra det? Jag känner allt för många som i sin jakt på total perfektion tappar sig själva på vägen. De "missar" som dig till den du är kan du inte försöka sudda ut för att de inte faller dig i smaken. De är precis vad som behövs för att du ska passa in i världens pussel på 6.7 miljarder bitar. Du kan forma din knasiga lilla pusselbit, men försöker du slipa den rund så kan den inte fästas till de andra. Fundera på det.