Enligt vissa var min blogg alldeles för död och jo... det kan jag ju i viss mån hålla med om. Det blir så om man har för lite tid och - ja, bara för lite tid helt enkelt. Men kände mig då alltså tvungen att skriva ett inlägg helt och hållet i hans ära. Vad ska man då skriva om för att det ska bli riktigt bra och minnesvärt? Ja, om det ska bli riktigt minnesvärt bör han nog skriva det själv eftersom att ord inte riktigt är min starka sida heller. Men något ska jag nog lyckas klämma ihop. Låt oss se... Jag tänker: sensommar, tåg, färglada träd, ankor och glass. Men framförallt: stor kychlin kebab 35.

Senare kan man ju tänka på sjukt obekväma parkbänkar, stökiga byrålådor (ja, jag kollade i dom) och Kent. Kent hör förresten in även i den första tankespalten, men jag valde att inte upprepa mig. Kent, Kent, Kent. De var banne mig överallt och ingenstans i allting du skrev. Och skrev du inte om dom så skrev du som dom. Citat till höger och vänster och det fick mig att fastna. Var stolt över mig - jag har Tillbaka till samtiden i min CD-hylla.

Och nu några tankar om Kychlin-mannen som person:
Ingenting av det du gjort och sagt har glömts. Allt det svarta täcker över de färgglada tonerna i alla förgångna samtal. Kanske hittar man stänk här och var när man tänker tillbaka på den vänskap det var meningen att vi skulle tro att vi hade. Jag menar, tänker man tillbaka på att kasta äpplen i Billinge (nej, ingen vet ändå var det ligger) så känns det ju sådär roligt och alla korten kan man fortfarande skratta åt. Jag hittade dem igen förresten. Gömda någonstans på min gamla dator. Jag tog bort dem. Vissa saker känns det bättre att komma ihåg lite som man själv vill minnas dem och inte minnas dem så som de faktiskt var genom att se dem en gång till. Då blir man bara besviken. Men en bild som är helt oförglömlig kommer aldrig att tas bort. Den är ju ändå inte på varken dig, mig eller Ank-mannen Ölme.  :)             Den står för skratt, samtal om slaktare (?), kebab, sökande efter toalett när både jag och Ank-mannen står och skrattar åt dig för att vi har sett lappen om att den är trasig och inte du,  men såklart även för total dylsexi. And here it is:









NEJ, EN BILD PÅ ANK-MANNEN ÄR FAKTISKT ETT MÅSTE. FÖR HONOM TYCKTE JAG OM
ÄVEN OM HAN ÅT GLASS VÄLDIGT LUSTIGT OCH JAG SKRATTADE ÅT HONOM. FÖRLÅT x)