Kom hit istället

www.KITTONIA.se

För där gömmer jag mig nu

Igår, ungefär tio minuter innan jag skulle gå hem från jobbet inser jag att det är onsdag. ONSDAG. Jag hade suttit hela dagen och trott stenhårt på att det var tisdag. Så när jag fick vakna upp idag till en strålande torsdag, då vart jag lycklig ska jag säga er.

Plötsligt var helgen så mycket närmre.

På lördag är det kalas i Rödeby för Adam som fyller år. Ser fram emot det, alltid lika trevligt med kalas. Att de dessutom har studsmatta på sin stora tomt gör inte saken sämre heller. Jag ska se till att gömma Rydells bilnycklar så att vi helt enkelt bara mååste ta bussen dit. Och hem. För det innebär att han kan ta sig en öl till maten, eller sju. Varje gång vi gått någonstas det senaste året har han nästan alltid kört. Men nu jäklar!

Vad händer er i helgen?

Jag överväger en bloggflytt. Hade ni följt med mig?

Om Kitty har 3 meter utväxt, men mindre än 3 meter hår,
hur pinsam kan vi då anta att utväxten är?

Jag blir alltid lika lycklig när jag får se ett brev i lådan där mitt namn är textat för hand och inte printat direkt på kuvertet. Textat namn innebär ju att det finns en liten liten chans att brevet faktiskt är ett "riktigt" brev och inte räkningar, reklam eller kallelser från tandläkaren.

Dock är det högst ovanligt att faktiskt hitta ett riktigt, personligt brev där i högen av kuponger från ICA och erbjudanden från Granngården. Jag har dock en liten söt penpal i Australien. Det tar exakt 7 dagar för ett brev att ta sig från hennes poststation till min låda och vice versa. Men eftersom att hon är i det närmaste senil när det kommer till att faktiskt LÄGGA brevet på lådan så brukar det ta ganska så mycket längre tid ändå.

Jag kommer ihåg när man var liten och läste sina tidningar, oavsett om det var Kalle Anka eller Min Ponny, så fanns där nästan alltid en sida där man kunde hitta brevvänner. Man skickade in en liten kort beskrivning av sig själv eller hur man ville att den tilltänkta brevvännen skulle vara och så fick man svar. Förhoppningsvis. Det kunde låta ungefär såhär:

"Jag heter Pia och är 9 år. Gillar hästar, katter, att rita, vara med kompisar. Vill ha en brevkompis, helst tjej."

Det var viktigt det där med vad man sa att man gillade. Majoriteten av tjejerna "var tvungna" att säga att de gillade hästar och katter, alternativt hundar. Sen kunde man liksom välja om man gillade att rita, sjunga eller spela fotboll, men det var obligatoriskt att gilla att vara med kompisar.

Jag hade en brevkompis som hette Hanna när jag gick i ettan. Hon bodde i Motala och vi hade träffats på Öland när vi bodde granne med hennes familj i stugbyn. Vi lekte varje dag och våra familjer spelade minigolf tillsammans, kommer jag ihåg. Hon älskade min Cindy-docka för att den kunde röra på ögonen. Jag älskade hennes Barbie för att den hade så långt fint hår. Hon var ett år äldre än mig och vi kunde ju inte stava för fem öre, men det gjorde inget för vi hade så fina brevpapper med hästar och hjärtan på.

Önskar att jag hade lite fler brevvänner för jag älskar att skriva. Och det känns helt enkelt bara extra bra att ta emot något som man vet att den andra parten lagt ner lite tid på, och inte bara knappat in på sitt tangentbord över MSN eller hastigt tryckt in i ett mail. Vill man se bilder på varandra får man skicka den analoga sorten och hur mycket charmigare är inte det? Man blir verkligare för varandra även om man inte träffas.

Men vart hittar man brevvänner om man är över 10 år egentligen?

Ringde till Swedbank idag för att beställa ett VISA-kort som jag pratat om så länge, men varit för lat för att genomföra.

När jag la på hade jag inte bara ett VISA-kort på posten. Nu har jag då även gjort om mitt ungdomskonto till ett privatkonto och öppnat ett separat servicekonto för min Mary Kay-verksamhet samtidigt som jag blivit en så kallad "Nyckelkund" vilket innebar fler saker än jag ens kunde lägga på minnet, men jag kommer ihåg orden flytta försäkringar och bolån. Ytterst nödvändigt. Not.

Det är som om de sitter med en stor blöt svamp och bara mjukar upp gränserna mellan "behöver" och "behöver verkligen inte, tack ändå".

Imorgon går världen under som sagt. Är sjukt taggad. Ska poppa popcorn och äta hembakade vaniljkrämsbullar till showen. Ska bara baka de däringa vaniljkrämsbullarna först. Jag tror att jag precis bokade upp hela min lördagsmorgon, japp japp.

Jag brukar alltid vakna innan Rydell, och om så inte skulle vara fallet så hinner han ändå somna om igen, så jag ser inget problem här. Hade det inte varit för att han inte tycker om att äta när han precis vaknat skulle jag utan tvekan gjort pannkaksfrukostar och allt möjligt att väcka honom med om lördagarna. Nej för pyttsan, han får lära sig att mat är bra - även om han är nyvaken.

Kisarna föredrar att få sin mat serverad alla möjliga tider på dygnet. Nu när det är ljust väldigt sent/tidigt brukar de bli lite förvirrade och tro att det är frukostdags även om de vaknar vid fyra på morgonen. Men man ska inte klaga ändå. Har så otroligt mycket mer energi när det är ljust (som i princip alla andra). När det är mörkt kan jag slockna som ett ljus vid halv åtta och vara helt utslagen, medan jag nu är pigg som en... mört (?) vid elvatiden på kvällen.

Härligt härligt, men farligt farligt.

Ca 1,5 timmar kvar tills jag får ta helg.

Jorden går under nu på lördag, den 21 maj 2011. Iallafall om man ska tro den amerikanska kristna radioprataren Harold Camping. Han har satt upp billboards på flera ställen i världen, Amerika, Indien, Malaysia, Ryssland... för att sprida sitt budskap. Den 21 maj är det nämligen 7000 år sedan Noak seglade med sin ark med två djur av varje sort för att rädda sig undan syndafloden. Det är för Harold Camping helt otänkbart att jorden inte skulle gå under då. På sina stora husbilar ovh bussar har de märken med överkryssade "2012" då han är helt säker på att Mayaindianerna hade fel.



Han förklarar för Expressens reporter hur undergången kommer att gå till:
(svensk version längre ner)

What will happen on May 21st?
On May 21st, wherever in the world it becomes May 21st on the calender, and around 6 o' clock standard time on the evening, there's gonna be a great earthquake. far greater than the world has ever experienced. And then that will throw up all the graves and all the bodies of the people that are still there will either be caught up as glorified spiritual bodies and be brought to heaven...

How can you be so certain that May 21st is the day?
We can be absolutely certain because it all comes from the Bible, and nothing is by human reasoning, nor by guessing or by dreams or visions. It is all by carefully listening to the language of the Bible and analyzing it in the light of the Bible. It's the Bible that's its own interpreter.

But what will you do if you wake up on May 22nd and nothing happened, what is your plan B?
We have no plan B because there are so many proofs and so many signs that we absolutely beyond any shadow of a doubt know that it will happen.



Vad kommer att hända den 21 maj?
Den 21 maj, vartän i världen det blir den 21 maj på kalendern, omkring klockan 6 på kvällen, pacific standard tid, kommer en stor jordbävning att inträffa, så mycket större än något världen tidigare varit med om. Den kommer sedan att öppna alla gravar och människokropparna som fortfarande finns där kommer antingen att fångas upp som glorifierade själsliga kroppar och föras till himmelen...

Hur kan du vara så säker på att den 21 maj är dagen d?
Vi kan vara helt säkra eftersom att allt kommer från Bibeln och inget är av mänskligt resonemang eller av gissningar eller av drömmar eller visioner. Det kommer av att noggrant lyssna till Bibelns språk och analysera det i Bibelns ljus. Det är Bibeln som är sin egen tolk.

Men vad kommer ni att göra om du vaknar upp den 22 maj och inget hänt, vad är er plan B?
Vi har ingen plan B eftersom att det finns så många bevis och så många tecken att vi är definitivt, bortom skuggan av ett tvivel, säkra på att det kommer att hända.



Se Expressens reporter intervjua Harold Camping HÄR.

När Titanic kom ut på bio så var det många som gick och såg den flera gånger och det var inget konstigt med det. I alla fall är det vad de påstår nu i efterhand, det kanske var hur konstigt som helst egentligen. Hur som helst så håller jag mig till att de inte är konstigt eftersom att vi gör samma sak nu, 2011. Ikväll går vi på Fast and Furious: Fast Five för tredje gången. Prisad vare biochecken!

Gick på McDonald's igår förresten eftersom att jag haft en dålig dag och fann det lagligt att tröstäta lite. Rydell var inte svårövertalad. Jag tänkte att jag skulle våga mig på den däringa Filet-o-Fish. Tja, det var väl ett misstag. Det var helt enkelt en fiskpinne med gurkmajonäs i ett bröd. Punkt.

Dessutom så är jag helt övertygad om att jag ätit samma dumma fiskpinne på McDonald's förut, fast under ett annat namn. Antagligen en misslyckad meny gone undercover. Incognito. Bör bojkottas...

Idag har jag min första körlektion på ett år och jag är inte sugen.

Det finns ju en anledning till varför jag inte bokade in fler lektioner efter den första. Hur som helst, jag har knappt övningskört sen dess heller. Det är ju lite svårare när man inte bor hemma längre. Hade verkligen siktet inställt på att hinna med iallafall en fyra-fem tillfällen för övningskörning med pappa innan lektionerna började men som vanligt blev det ändrade planer. Istället hann jag med en. En enda dum liten övningskörnings-stund som ändå gick käpprätt åt pipsvängen.

Jag kan köra bil, men jag kan banne mig inte köra eco-driving. Försökte mig alltså på att göra det med vår V40 från -98. Den är inte riktigt gjord för det. Men å andra sidan, den är inte riktigt gjort för någonting. Hackar på alla växlar, drar 1.6 liter/milen och sen en hel hög med småfel på det.

Rydell tog sina inlines till jobbet idag istället för att köra (det måste man om bilhelvetet drar lika mycket som en Dodge). Jag funderar allvarligt på att hämta min cykel från mamma och pappa och bara skita i hela körkortsgrejen. Det har funkat såhär långt. Det är mest synd om min sambo som alltid får köra hem från alla middagar och fester. Ingen öl för honom inte.

Åh. Satfläsk. Jag får väl ta och pallra mig till lektionen ändå...

Premiären av Fast and Furious 5: Fast Five idag!

Eftersom att min sambo är bäst så köpte han naturligtvis biljetter så fort de kom ut. Åh, vad vi har längtat! Egentligen skulle vi väl ha haft ett Fast and Furious-maraton nära inpå biobesöket, men vi tog det lite tidigare eftersom att vi var tvungna att låna filmerna.

Vi kollar alltid på minst fyra nya filmer varje vecka. Nu på senare tid har det blivit Grown ups och Karate kid. Imorgon blir det förmodligen Paranormal activity 2. Jag tyckte att ettan var så värdelös att jag bara satt och gapade igenom hela filmen. Alla andra pratade om hur otroligt läskig den var, att de inte kunde sova efteråt och ni vet, alla de klassiska skräckfilmsgrejerna. Men icke sa Nicke. Hade det inte varit för att jag laddat ner den så hade jag sett till att kräva pengarna tillbaka på något sätt. Det är iallafall en film som aldrig någonsin kommer att ses på vår TV någonsin igen.

Vad tyckte ni om Paranormal Activity 1?