Idag på lunchen sprang jag ut på stan för att hitta mig något fint att ha på mig imorgon (20-års fest =D). Jag gick in på Breeze och bad om hjälp av en grym expedit som stod ut med mig trots att jag ratade så mycket. Hittade dock säkert 10 plagg som nu står på min att-köpa-lista.. så bra var han. Skit också.. när listan väl var tom.

Hur som helst, poängen med inlägget var detta:
När jag väl hittade en top jag ville ha så tog jag med mig den och en storlek större in i provhytten. Till min stora fasa passade inte XS som det brukar. För ett kort ögonblick hann jag bli rädd för hur jag skulle reagera när jag såg i mig spegeln. Skulle jag bli arg? Ledsen? Känner jag mig tjock? Ovärdig? Sen kollade jag mig spegeln och såg ... en söt tjej. Jo, jag chockade till och med mig själv genom att tänka tanken: men vafan, jag behöver ju inte ha XS för att vara fin. Och så är det ju.. om plagget sitter bra och man känner sig fin spelar det ju ingen roll vilken storlek det är. Storlekar finns ju där som hjälp för att hitta rätt plagg snabbare.. inte för att man ska ha det som mål. Det är en självklar grej alla vet egentligen, men var finns den tanken när man står i provhytten? Oavsett så är jag på strålande humör nu och är taggad för imorgon. Woo!